1 Varför kallas du kristen?

Jag kallas kristen, eftersom jag 1) genom dopet har tagits upp i Jesu Kristi kyrka och 2) med Kyrkan tror och bekänner att Jesus är min Frälsare och Saliggörare.

1) Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom, för att också vi ska leva i ett nytt liv, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. (Rom. 6:4).

2) Om du med din mun bekänner att Jesus är Herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli räddad. (Rom. 10:9).

Lärjungarna började först i Antiokia kallas kristna (Apg. 11:26). Petrus (Joh. 6:67-69) och den etiopiske hovmannen (Apg. 8:27-39) var sanna lärjungar, ty deras tro och bekännelse var levande. Judas (Joh. 6:70-71) och trollkarlen Simon (Apg. 8:13-24) var falska lärjungar, ty deras hjärtan var inte rätt för Gud.

Du som troget mig påminner
om vårt heliga förbund,
giv, att där jag styrka vinner
under varje livets stund.
Visa än, jag beder dig,
att en Fader leder mig.
Bland besvären, plågan, bristen
säg mig att jag är en kristen!

Jag är en kristen, det vill jag vara
tills sol och måne ej skiftar mer.
Jag är en kristen, du hör mig svara
om hela världen än åt mig ler.
Jag är en kristen å hjärtats vägnar,
jag älskar Kristus, se där mitt skäl!
Min första kärlek jag honom ägnar,
det är han värd, för han frälst min själ.

24 När används Guds namn till onda önskningar?

Guds namn används till onda önskningar, när någon önskar att Gud ville låta något ont komma över en själv eller över andra.

Från en och samma mun utgår välsignelse och förbannelse. Så bör det inte vara, mina bröder. (Jak. 3:10).

Balak önskade att Bileam skulle förbanna Israel (4 Mos. 22:5-6). Då Petrus förnekade Jesus, började han förbanna sig och svära. (Matt. 26:74).

45 För vilket ändamål har Gud givit våra föräldrar och överordnade makt över oss?

Gud har givit våra 1) föräldrar och 2)3)4) överordnade makt över oss, för att de, såsom Guds tjänare, ska vårda sig om oss och var och en på sitt sätt befrämja vår sanna välfärd.

1) Ni fäder, reta inte upp era barn, utan fostra och vägled dem efter Herrens vilja (Ef. 6:4).

2) Varje människa ska underordna sig all den överhet hon har över sig. Ty det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är förordnad av honom. - - - Vill du slippa känna fruktan för överheten, gör då det goda, och den ska berömma dig; den står ju i Guds tjänst för att du ska kunna nå det goda. (Rom. 13:1,3b-4).

3) Å Kristi vägnar är vi alltså sändebud; det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: Låt försona er med Gud. (2 Kor. 5:20). Var herdar för den hjord som Gud har anförtrott er och vaka över den, inte av tvång utan självmant, så som Gud vill, inte av vinningslystnad utan av hängivenhet. Uppträd inte som herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden. (1 Petr. 5:2-3).  

4) Ni herrar, ge era tjänare det som är rätt och skäligt. Ni vet ju att också ni har en herre - i himmelen. (Kol. 4:1)

1) Abraham befallde sina barn och sitt hus att hålla Herrens vägar (1 Mos. 18:19). Man bar fram barn till Jesus och han välsignade dem (Mark. 10:13-16). Elia visste att hans söner levde illa, men bestraffade dem inte på allvar (1 Sam. 3:13).

2) David (1 Kon. 15:5), Hiskia (2 Kon. 18:1-6), Josia (2 Kon. 23:1-25), m.fl. var gudfruktiga kungar. Samuel var en samvetsgrann domare (1 Sam. 12:3-4). Ahab befrämjade hedniska styggelser (1 Kon. 16:29-34). Herodes regerade med grymhet (Matt. 2:16). Samuels söner var orättfärdiga domare (1 Sam. 8:3).

3) Profeten Hesekiel skulle varna de ogudaktiga (Hes. 3:17-19). Petrus fick av Jesus uppdraget att föda och vårda hans får och lamm (Joh. 21:15-17). Israels falska profeter tillsade frid, där ingen frid var, bedrövade de rättfärdigas hjärtan och styrkte de ogudaktiga (Hes. 13:10,22). Falska lärare ska finnas, som smyger in fördärvliga partier (2 Petr. 2:1).

4) Den romerske officeren hade en tjänare som han aktade högt, och som han sökte hjälp för hos Jesus (Luk. 7:2-3). Laban lurade Jakob på den utlovade lönen (1 Mos. 31:6-7).

I Guds församling Herren Gud 
förkunnar dessa orden 
för dem som sattes på hans bud 
till domare på jorden: 
"Upp, skipa rätt för hög och låg 
med lag från domartronen, 
men väg dem väl på samma våg 
och se ej till personen!" 

"Ja, skaffa faderlösa rätt 
och ingen möda spara, 
förtrycktas börda gör mer lätt, 
oskyldiga försvara! 
Mot våld och list ett heligt skydd 
åt värnlösheten ägna 
och rätt och sanning i var bygd 
till jordens glädje hägna." 

"Ty snart ni härifrån tas bort, 
besinna väl de orden, 
ni måste dömas inom kort, 
ni domare på jorden!" 
Så talar han som skall en dag 
oss inför rätta ställa 
och efter helighetens lag 
oss alla vedergälla.

46 Vad befaller Gud i fjärde budet?

Gud befaller att vi ska hålla våra 1) föräldrar och 2) 3) 4) överordnade i vördnad, tjäna dem, lyda dem, älska dem och ha dem för ögonen.

1) Ni barn, var era föräldrar lydiga i allt, ty detta är välbehagligt i Herren. (Kol. 3:22)

2) Underordna er för Herrens skull all samhällsordning, det må vara kejsaren, som har den högsta makten, eller ståthållarna, som är sända av honom för att straffa dem som gör det onda och belöna dem som gör det goda. (1 Petr. 2:13-14)

3) Lyssna till era ledare och foga er efter dem. De vakar över era själar eftersom de en gång ska avlägga räkenskap. Gör det till en glädje för dem och inte till en tung börda; det skulle inte vara lyckligt för er. (Hebr. 13:17).

4) Ni tjänare, var era jordiska herrar lydiga, med fruktan och bävan, av uppriktigt hjärta, såsom gällde det Kristus. (Ef. 6:5).

1) Josef älskade och vördade sin far samt försörjde honom på ålderdomen (1 Mos. 24:15-16). Rebecka (1 Mos. 24:15-16) och Rakel (1 Mos. 29:9) tjänade sina föräldrar. Jesus underordnade sig Josef och Maria (Luk. 2:51). Petrus vårdade sin sjuka svärmor i sitt hus (Matt. 8:14).

2) David bevisade Saul vördnad (1 Sam. 24:1-13). Jesus betalade skattepenningen utan uppskov (Matt. 17:24-27). Paulus förmanade till förbön för överheten (1 Tim. 2:1).

3) Paulus ansåg att översteprästen borde vördas för ämbetets skull (Apg. 23:1-5). Lydia bad att få härbärgera Paulus och hans medarbetare i sitt hus (Apg. 16:14-15). Paulus och TItus fick glädjas över korintiernas lydnad (2 Kor. 7:15-16).

4) Eleasar var trogen mot sin husbonde Abraham och var honom i allting till behag (1 Mos. 24). Naamans tjänsteflicka ville sin husbondes bästa (2 Kon. 5:2-3).

Anm. Då Jakob av sin mor Rebecka uppmanades att ljuga (1 Mos. 27:6-10), då apostlarna av Stora rådet befalldes att tiga om Jesus (Apg. 4:18-20), då Josef av sin husmoder uppmanades till otukt (1 Mos. 39:7-11), så var det deras plikt att lyda Gud mer än människor (Apg. 5:29).

Som tjänare åt tjänare
kom alla herrars Herre,
att frälsa det förtappade,
det större med det smärre,
och vid sin bortgång skänkte han
oss detta testamente:
Ni syskon, tjäna så varann
som jag er alla tjänte!

77 Vilka olika slags verksynder finns det?

Det finns dels 1) uppsåtliga verksynder, som begås med vett och vilja, dels 2) ouppsåtliga, som begås utan att man vet om det eller därför att man förivrar sig.

1) Den tjänare som vet vad hans herre vill men ingenting förbereder och inte handlar efter hans vilja ska piskas med många rapp. (Luk. 12:47)

2) Vem märker själv hur ofta han felar? Förlåt mig mina hemliga brister. (Psalt. 19:13). Den tjänare som inte känt till sin herres vilja, men gjort sådant som förtjänar prygel, ska bara piskas med några få rapp. (Luk. 12:48).

1) Pilatus visste att Jesus var rättfärdig, men dömde honom till döden (Matt. 27:24-26). Judas sökte efter ett tillfälle att förråda Jesus (Matt. 26:16).

2) Petrus förivrade sig och högg örat av Malkos (Joh. 18:10).

Gud, förlåt mig allt vad jag
syndat har mot dig idag.
Det jag vet och inte vet,
käre Gud, förlåt mig det.

111 Vad bekänner du med detta: Jag tror på Jesus Kristus?

Jag bekänner att jag av hela mitt hjärta vill hålla mig till Jesus Kristus, Guds ende Son, som enligt Guds löfte kommit i världen och blivit min frälsare.

Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och född under lagen, för att han skulle friköpa dem som står under lagen så att vi skulle få barnaskapet. (Gal. 4:4-5).

Petrus ville inte gå bort från Jesus (Joh. 6:67-69). Tomas sa till Jesus: "Min Herre och min Gud!" (Joh. 20:28).

Jesus är min vän den bäste,
vilkens like ingen är.
Skulle jag då som de fleste
övergiva honom här?
Ingen ska mig kunna skilja
ifrån den mig har så kär.
Vad han vill, det skall jag vilja,
alltid här och evigt där.

(SvPs 43:1)

112 Vad betyder namnet Jesus?

Namnet Jesus betyder frälsare och saliggörare.

Du ska ge honom namnet Jesus, för han ska frälsa sitt folk från deras synder. (Matt. 1:21)

Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himmelen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta. (Apg. 4:12)

Samarierna lärde känna Kristus som världens Frälsare (Joh. 4:42). Petrus hade blivit salig genom att lära känna Kristus såsom den levande Gudens Son (Matt. 16:16-17).

Se, Jesus är ett tröstrikt namn
och i all nöd vår säkra hamn.
Vi genom Jesus får Guds nåd
och finner på det bästa råd.

(SvPs 42:1)

126 Vilken betydelse har Kristi uppståndelse för vår tro?

Genom att Kristus uppstod och lever, har han 1) bevisat sig vara en fullkomlig Frälsare och 2) för oss blivit en orsak till rättfärdighet och liv.

1) Jesus Kristus är med kraft bevisad vara Guds Son, allt ifrån uppståndelsen från de döda. (Rom. 1:4)

2) Om Kristus inte har uppstått, så är er tro förgäves; ni är då ännu kvar i era synder (1 Kor. 15:17). Jesus utgavs för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull. (Rom. 4:25).

Kristus uppstod på tredje dagen och uppenbarade sig samma dag: 1) för Maria Magdalena (Joh. 20:11-18), 2) för Petrus (Luk. 24:34), 3) för två lärjungar på väg till Emmaus (Luk. 24:13-35) och 4) för de inom lyckta dörrar samlade lärjungarna (Joh. 20:19-23). Han uppenbarade sig också 5) för dessa samt Tomas åtta dagar därefter (Joh. 20:24-29),  6) för sju lärjungar vid Tiberias sjö,  7) för mer än femhundra bröder på en gång (1 Kor. 15:6),  8) för Jakob (1 Kor. 15:7),  9) för alla apostlarna på ett berg i Galileen (Matt. 28:16-20) och 10) för dessa vid Oljeberget eller Olivberget, varifrån han, efter att ha välsignat dem, for upp till himmelen (Luk. 24:50-52, Apg. 1:1-11).

Upp, min tunga,
att lovsjunga
Hjälten som på korsets stam
för oss blödde,
led och dödde
som ett skuldlöst offerlamm.
Han ur griften
efter Skriften
nu i ära träder fram.

Han fullgjorde
vad vi borde
och blev vår rättfärdighet.
Han avvände
vårt elände
för båd tid och evighet.
Han förvärvde
att vi ärvde
ljus och liv och salighet.

Vi förlossas,
ormen krossas,
avgrundens och dödens makt
nu är bunden.
Från den stunden
allt är Sonen underlagt.
Nu är helat
vad vi felat
och Guds nåd i ljuset bragt.

Gamla, unga
må lovsjunga
Faderns makt och härlighet
och hembära
Sonen ära
för så stor barmhärtighet,
prisa Anden
som vid handen
leder oss till salighet.

(SvPs 147:1-4)

141 På vilket sätt når nådens verk framgång hos den kallade människan?

Genom att människan av den kallande nåden låter sig föras till ett rätt bruk av Guds ord samt i ödmjukhet och lydnad böjer sig under ordets tuktan.

Saliga är de som hör Guds ord och tar vara på det. (Luk. 11:28)

Om ni får höra hans röst idag, så förhärda inte era hjärtan. (Hebr. 3:7-8)

Den som handlar efter sanningen kommer till ljuset. (Joh. 3:21)

Kristus liknar Guds ord vid en säd som såddes vid vägkanten, på steniga ställen, bland tistlarna och i den goda jorden (Matt. 13:3-8, 19-23). Vid bjudningen till den stora festen ursäktade sig somliga och uteblev, en del kom frivilligt och andra fick hämtas (Luk. 14:16-25). Jerusalems folk, som Jesus så ofta försökte samla "som hönan samlar sina kycklingar under vingarna", ville inte (Matt. 23:37). Hos Stefanus´ motståndare ledde hans predikan till ursinne (Apg. 7;54). De tre tusen på pingstdagen träffades i sina hjärtan av Petrus´ predikan och frågade: "Vad ska vi göra?" (Apg. 2:37). Då Saulus mötte Jesus på vägen till Damaskus, vaknade hans samvete och han frågade: "Vad ska jag göra, Herre?" (Apg. 22:7-10)

144 När ångrar vi rätt våra synder?

Vi ångrar rätt våra synder, när vi 1) av hjärtat erkänner dem, 2) sörjer över dem och 3) längtar efter att bli befriade från dem.

Gud, var mig nådig efter din godhet. Utplåna mina synder efter din stora barmhärtighet. Ty jag känner mina överträdelser, och min synd är alltid inför mig. (Psalt. 51:3,5)

En sorg efter Guds vilja leder till en omvändelse som ger frälsning och som ingen behöver ångra. (2 Kor. 7:10)

David bekände sin synd (Psalt. 51). Då Petrus efter förnekelsen kom till besinning, gick han ut och grät bittert. (Luk. 22:61-62). Den förlorade sonen sa: Jag ger mig av hem till min far. (Luk. 15:17-19)

145 Vad gör upplysningen genom evangelium?

Upplysningen genom evangelium gör att människan ångrar sin synd och av hjärtat söker Guds nåd i Kristus och så kommer till tro på sin Frälsare.

Vakna upp, du som sover, och stå upp ifrån de döda, så ska Kristus lysa fram för dig. (Ef. 5:14).

Tron kommer av predikan, men predikan i kraft av Kristi ord. (Rom. 10:17)

Petrus såg sig ingen annan utväg än att ta sin tillflykt till Kristus (Joh. 6:68, 69). I Kristus fann Paulus sin enda räddning, när han såg sig som den främste bland syndare (1 Tim. 1:15-16).

Klippa, du som brast för mig,
låt mig gömma mig i dig.
Vattnet, blodet som går fram
från ditt hjärta, o Guds Lamm,
låt det bli en dubbel bot
för min synd och lagens hot.

Vid vart flyktigt andedrag
och när jag skall dö en dag,
när till okänt land jag går,
när inför din dom jag står,
klippa, du som brast för mig,
låt mig gömma mig i dig.

(SvPs 230:4)

150 Hur helgar den helige Ande människan i tron?

Den helige Ande 1) ger människan genom tron liv i Kristus och 2) gör henne till en ny människa med nytt sinne, ny håg och ny kraft att göra Guds vilja.

1) Jag lever, fast inte längre jag själv, det är Kristus som lever i mig. Så länge jag ännu lever här i världen, lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och offrat sig för mig. (Gal. 2:20)

2) Eftersom ni är söner, har Gud sänt sin Sons Ande in i vårt hjärta. (Gal. 4:6) Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit. (2 Kor. 5:17)

Den förlorade sonen var som död för sin far, men blev levande igen (Luk. 15:24). Medan Petrus talade i Cornelius´ hus, föll den helige Ande över alla dem som hörde hans tal. (Apg. 10:44). Paulus, som varit en hädare och en hänsynslös förföljare, blev en trogen Herrens apostel (1 Tim. 1:12-13).

Mig då, o Gud, din Ande giv,
som syndens lust kan döda
och av sin kraft till evigt liv
på nytt min ande föda.
För tro och hopp
han låter opp
de himlaportar klara;
för övermod,
för kött och blod
de skola slutna vara.

Men alla äro barn av dig,
som av din Ande drivas;
och är jag barn, så skall ock mig
det goda arvet givas.
Bland sorg och brist
jag då förvisst
min tröstekälla finner,
min själaro
uti den tro
som världen övervinner.

Som dagg, av morgonrodnan född,
skall trones frukt ock flöda.
Naturen skall, av nåden stödd,
sig för allt gott bemöda.
Med hågen bytt,
med hjärtat nytt,
ny hörsamhet och lydnad
förbliva skall
mitt barnakall,
och helighet min prydnad.

(SvPs 366:3-5)

156 Vilket är det samfund där den helige Ande utför helgelsens verk?

I den 1) ena, 2) heliga, 3) allmänneliga Kyrkan eller kristenheten på jorden.

1) En enda kropp och en enda Ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp. En är Herren, en är tron, ett är dopet. (Ef. 4:4-5)

2) Ni har fogats in i den byggnad som har apostlarna och profeterna till grund och Kristus Jesus själv till hörnsten. Genom honom hålls hela byggnaden ihop och växer upp till ett heligt tempel i Herren, genom honom fogas också ni samman till en helig boning åt Gud. (Ef. 2:20-22)

3) Gud vill att alla människor ska räddas och komma till insikt om sanningen. (1 Tim. 2:4)

1) Alla de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ (Apg. 4:32). Vid apostlamötet i Jerusalem stördes inte enheten bland de kristna genom de olika åsikter som fanns bland dem (Apg. 15).

2) Apostlarna skrev sina brev till "de heliga" i Rom, Korint, Efesus et c (Rom. 1:7, 1 Kor. 1:2, Ef. 1:1).

3) Jesus sa till apostlarna att gå ut och göra alla folk till lärjungar (Matt. 28:19). Petrus blev genom linneduken som sänktes ner från himmelen övertygad om att den kristna kyrkan var allmännelig (Apg. 10)

Ditt ord förblir i nöd och sorg
vår säkra tröst och fasta borg.
Så må din kyrka utan svek
förkunna ordet klart och rent.

(SvPs 373:2)

174 Varför behöver vi särskilt uppmuntras till frimodighet och tillförsikt i bönen?

Vi behöver just vid bönen en sådan uppmuntran, eftersom vi på ett särskilt sätt påminns om vår egen ovärdighet när vi träder fram inför Herren, den helige.

Jesaja utropade då han trädde fram inför Herren: "Ve mig, jag förgås! Ty jag har orena läppar." (Jes. 6:5). Då Petrus vid det stora fiskafänget förstod att han stod inför Guds Son, utropade han: "Lämna mig, Herre, jag är en syndare!" (Luk. 5:8). Den förlorade sonen kände sin ovärdighet så att han inte ville begära så mycket som hans far ville ge honom (Luk. 15:18-23).

180 Vad menas med Guds rike?

Med Guds rike menas 1) nådens rike på jorden, där Gud genom ordet och sakramenten erbjuder och skänker människorna sin nåd, och som i himmelen blir ett 2) härlighetens rike, där Gud ger sina trogna evigt liv och salighet.

1) Förkunna på er väg att himmelriket är nära. (Matt. 10:7)

2) Herren ska rädda mig från allt ont och hjälpa mig in i sitt himmelska rike. (2 Tim. 4:18)

1) Då Jesus uppträdde bland judarna, hade Guds nåds rike kommit till dem (Matt. 3:2, 12:28). Då Petrus kommit med Kristi evangelium till Kornelius´ hus hade Guds rike kommit till hedningarna (Apg. 10:34-48, jfr Matt. 21:43). När Paulus farit över till Makedonien för att där predika evangelium, hade Guds rike kommit till Europa (Apg. 16:8-15).

2) Petrus såg på förklaringsberget en skymt av Guds härlighetsrike (2 Petr. 1:16-17). I det nya Jerusalem ska Guds folk i evighet lovsjunga Gud och Lammet (Upp. 7 och 21).

Anm. I flera liknelser talar Jesus om Guds nåderike på jorden: 1 Såningsmannen som sådde på fyra olika ställen (Matt. 13:3-23), 2 Mannen som sådde god säd, bland vilken fienden sådde ogräs (v 24-30), 3 Senapskornet (v 31-32) 4 Surdegen (v 34), 5 Skatten i åkern (v 44),  6 Köpmannen som sökte efter fina pärlor (v 45-46),  7 Noten som fångar fiskar av alla slag (v 47-50).

195 Varför är det då nödvändigt att be om vårt dagliga bröd?

Om vi inte i tron ber om vårt dagliga bröd och tar emot det som en gåva från Gud, så kan vi inte få en rätt välsignelse av det.

Människan ska inte leva bara av bröd, utan av varje ord som går ut ur Guds mun. (Matt. 4:4)

Allt som Gud har skapat är gott och ingenting behöver vrakas om det tas emot med tacksägelse; det blir nämligen helgat genom Guds ord och genom bön. (1 Tim. 4:4-5)

Petrus la ut sina nät såsom Herren hade sagt och fick en rik fångst (Luk. 5:4-6). Då Elias var hos änkan i Sarefat, blev hennes lilla förråd av bröd och olja tillräckligt genom Herrens välsignelse (1 Kon. 17:8-16). Israeliterna i öknen, son knotade och var otacksamma mot Herren, hade ingen välsignelse av det kött som Gud efter deras önskan så rikligen gav dem (4 Mos. 11:18-20, 31-35).

206 När får vi enligt Guds löfte vänta hans hjälp i frestelserna?

Vi får vänta Guds hjälp i frestelserna när vi varken själva kastar oss i dem eller försummar att med vaksamhet och bön söka kraft till seger hos Gud.

Du ska inte sätta Herren, din Gud, på prov (Matt. 4:7)

Vaka och bed att ni inte kommer i frestelse (Matt. 26:41)

Ta på er Guds rustning, så att ni kan göra motstånd på den onda dagen och stå upprätta efter att ha fullgjort allt. (Ef. 6:13)

Då Petrus satte sig utanför översteprästens hus kastade han sig själv i frestelsen (Luk 22:55). Då David såg Batseba från taket av sitt hus, försummade han att vaka och be om hjälp mot synden och föll därför för frestelsen (2 Sam. 11:2-3). När lärjungarna somnade i Getsemane brast de i vaksamhet och bön (Matt. 25:40-43).

Med misstro till min egen styrka,
med vaksamhet och bön till dig,
jag dig, min Frälsare, vill dyrka,
du som av kärlek dött för mig.
Och när jag möts av frestelsen,
jag trotsar ej, men undflyr den.

O Jesus, mig i nåd ledsaga,
din frid och sanning sviker ej.
Du som är mäktig i de svaga,
din Andes kraft låt fylla mig.
Då kan jag trofast målet nå
och en gång livets krona få.

240 Hur avslutas den kristna uppfostran i församlingen?

Den avslutas genom att de unga inför församlingen redovisar sin kristendomskunskap, bekänner sin tro och lovar eller uppmanas att med Guds hjälp använda dopets nåd, samt hänvisas till Herrens heliga nattvard.

Anm. Denna avslutning i församlingen kallas konfirmation.

Petrus (Joh. 6:68-69) och den etiopiske hovmannen (Apg. 8:36) avlade en sann trosbekännelse. Då Moses förkunnade Herrens ord för Israels folk, gav de löftet: "Efter alla de ord Herren har talat vill vi göra" men kort därefter offrade de åt guldkalven, satte sig ned till att äta och dricka och stod upp till att leka (2 Mos. 24:3, 32:6). Ananias och Safira som bekände sig tro på Gud, men förnekade det i handling, bestraffades då de ljugit inte för människor men för Gud (Apg. 5:1-11).

248 Vad är att bannlysa?

Att utesluta en tydligt obotfärdig syndare från Herrens nattvard, till dess han vänder om och bättrar sig.

Allt ni binder på jorden ska vara bundet i himlen, och allt ni löser på jorden ska vara löst i himlen. (Matt. 18:18).

Jesus förmanade sina lärjungar att inbördes ställa varandra till svars (Matt. 18:15-18). Bindenyckeln användes av Petrus mot trollkarlen Simon (Apg. 8:21). Lösenyckeln användes av Natan för David (2 Sam. 12:13). Paulus föreskrev att bindenyckeln först skulle användas mot sådana i Korint som gjorde sig skyldiga till incest (1 Kor. 5:5) och sedan, när den skyldige ångrade sig, lösenyckeln (2 Kor. 2:6-10).