8 Vad är tio Guds bud?

Tio Guds bud är en av Gud genom Moses given kort sammanfattning av lagen.

Jag gjorde en ark av akacieträ och högg ut två stentavlor, likadana som de förra, och jag tog med mig de båda tavlorna upp på berget. På dessa tavlor skrev han detsamma som förra gången, de tio budorden, som Herren förkunnade för er ur elden, när ni var församlade vid berget. Herren gav dem till mig. (5 Mos. 10:3-4).

Genom Moses blev lagen given. (Joh. 1:17)

Hör här de helga tio bud,
som genom Moses Herren Gud
oss gav på berget Sinai.
Ja tala, Gud, så lyssnar vi.

60 Vad förbjuder Gud i sjunde budet?

Gud förbjuder oss att ta ifrån vår nästa hans pengar eller ägodelar eller dra dem till oss med falska varor och svek.

Detta är Guds vilja, ingen får kränka eller utnyttja sin broder i det som här gäller. Herren straffar allt sådant. (1 Tess. 4:3,6).

Om en man inte ockrar eller tar ränta, om han håller sin hand tillbaka från vad orätt är och fäller rätta domar människor emellan, ja, om han så vandrar efter mina stadgar och håller mina rätter, i det han gör vad redligt är, då är han rättfärdig och ska förvisso få leva, säger Herren, Herren. (Hes. 18:8-9).

Ve dig, du som låter din nästa arbeta för ingenting och inte ger honom hans lön! (Jer. 22:13).

Judas var en tjuv och tog av det som lades i kassan (Joh. 12:6). Moses uttalade förbannelser över den som flyttar råmärken (5 Mos. 27:17) och förbjöd oärlighet i mått och vikt. Gehasi drog med svek till sig pengar av Naaman (2 Kon. 5:21-24). Den ohederlige förvaltaren förfalskade skuldebrev (Luk. 16:1-7).

Du skall ej stjäla. Håll dig fri

från ocker och bedrägeri.

Själv på ett ärligt sätt dig föd

och hjälp din nästa i hans nöd.

63 Vad förbjuder Gud i åttonde budet?

Gud förbjuder oss att tala osanning om vår nästa, vare sig det sker vid domstol eller någon annanstans.

Inför Kajfas´ och Pilatus´ domstol bar både åklagarna och vittnena falska vittnesbörd (Luk. 23:1-2, Matt. 26:60-61). Advokaten Tertullus tog sig an en orättfärdig sak (Apg. 24:1-8). Moses uttalar en förbannelse över den som tar mutor (5 Mos. 27:25).

Bär aldrig falska vittnesbörd,
tyd till det bästa allt du hör.
Var rädd om andras goda namn,
sprid inte ut all brist och skam.

67 Vad förbjuder Gud i nionde budet?

Gud förbjuder den onda begärelse som kan förleda oss att med list eller under sken av lag och rätt försöka få vår nästas arv eller hus.

Akta er för allt habegär. En människas liv beror inte av överflöd på ägodelar. (Luk. 12:15)

Den ogudaktiges själ har lust till det onda, hans nästa finner ingen barmhärtighet hos honom. (Ords. 21:10).

Lura inte, du ogudaktige, på den rättfärdiges boning. (Ords. 24:15).

Israeliternas oförnöjsamhet i öknen förledde dem att knorra mot Moses (4 Mos. 20:3-5). De förstkomna arbetarna i vingården avundades de sistkomna deras dagspenning (Matt. 20:12). Absalom stod listigt efter faderns tron (2 Sam. 15). Ahab fortsatte att ha lust till Nabots vingård fast han inte lagligen kunde få den (1 Kon. 21:1-4) och Isebel sökte under sken av lag och rätt att vinna den (1 Kon. 21:5-16).

Söken först Guds rike
och hans rättfärdighet,
så skall det andra tillfalla er,
halleluja, amen.

(SvPs 686)

82 Vad vill Gud uppmuntra oss till genom sitt löfte?

Gud vill uppmuntra oss till att älska honom, lita på honom och gärna leva efter hans bud.

Öva dig i gudsfruktan. Kroppsövningar är nyttiga på sitt sätt, men gudsfruktan är nyttig på alla sätt, med sitt löfte om liv både för denna tiden och den kommande. (1 Tim. 4:7-8).

Moses uppmuntrades att försaka världen och lyda Gud, "ty han såg fram mot lönen". (Hebr. 11:24-26).

Med den Osynlige själv för mitt öga
vill jag likt Moses i tron härda ut.
Tidens bedrövelser väger så föga
jämfört med glädjen som aldrig tar slut!

152 Hur visar det sig att en människa har liv i Kristus?

Det visar sig på det sättet att hon 1) i sin Frälsares efterföljd 2) villigt lyder hans bud och 3) inte uppsåtligt syndar.

1) Den som säger att han förblir i honom måste själv leva så som han levde. (1 Joh. 2:6)

2) I ett liv med Kristus Jesus kommer det inte an på omskärelse eller förhud, utan på tron, som får sitt uttryck i kärlek.

3) Den som är född av Gud syndar inte, ty Guds säd förblir i honom. Och han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. (1 Joh. 3:9).

Josef ville framför allt lyda Gud (1 Mos. 39:9). Moses ville hellre fara illa tillsammans med Guds folk än ha en kortvarig glädje av synden, och räknade Kristi smälek som en större rikedom än Egyptens skatter (Hebr. 11:24-26). Jesus sa till de tolv: "Alla ska förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek." (Joh. 13:35)

Den som säger sig ha sitt liv i dig
måste vandra såsom du.
Hjälp mig i ditt namn gå från kraft till kraft,
Herre Jesus, redan nu.
Dra mig, dra mig närmare till dig,
till ditt hjärta, Herre kär!
Dra mig, dra mig närmare till dig,
tills jag evigt hos dig är!

166 Vad är bönen?

Bönen är 1) vårt hjärtas samtal med Gud, vår käre himmelske Fader, både 2) när vi ber honom om andligt och jordiskt gott och 3) när vi tackar och prisar hans heliga namn.

1) Låt oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen. (Klag. 3:41)

2) Åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du ska prisa mig. (Psalt. 50:15)

1) Hanna bad tyst i sitt hjärta till Gud (1 Sam. 1:12-15). Tullindrivaren bad av hjärtat med få ord (Luk. 18:13). Jesus bad länge i Getsemane (Luk. 22:44). Hycklarna ber så att människor ska se det (Matt. 6:5). Hedningarna tror att de blir bönhörda för sina många ords skull (Matt. 6:7, jfr 1 Kon. 18:26).

2) Lärjungarna bad om bönens gåva (Luk. 11:2). David bad om syndernas förlåtelse (Psalt. 51). Salomo bad om ett lydigt hjärta (1 Kon. 3:9-12). Den spetälske bad att få sin hälsa (Matt. 8:2). Agur bad om dagligt bröd (Ords. 30:8). Jakob ropade till Herren om beskydd och hjälp mot Esau (1 Mos. 32:11).

3) Moses och hans syster Mirjam och hela Israel prisade Gud efter räddningen genom Röda havet (2 Mos. 15:1-21). Maria och Sakarias sjöng var sin lovsång i glädjen över sin resp. livsfrukt (Luk. 1:46-55, 68-79). De ödmjukas längtan hör Herren (Psalt. 10:17).

188 När råder Guds vilja hos oss?

Guds vilja råder hos oss, när vi så helgar hans namn och så öppnar vårt hjärta för hans rike, att ingen makt får hindra oss att 1) troget göra vad Gud säger och  2) med tålamod lida det han lägger på oss.

1) Jag är Gud den Allsmäktige. Vandra inför mig och var ostrafflig. (1 Mos. 17:1)

2) Var också du beredd att slita ont som en god soldat åt Kristus Jesus. (2 Tim. 2:3)

1) Lärjungarna lät inga hotelser hindra dem att förkunna Kristi evangelium (Apg. 5:29)

2) Moses föredrog att fara illa tillsammans med Guds folk, hellre än att falla för de lockande utsikterna vid Faraos hov (Hebr. 11:24-26).

196 Vad ber vi alltså om i fjärde bönen?

Vi ber i denna bön inte bara att Gud ska ge oss vårt dagliga bröd, utan också att vi ska erkänna det som Guds gåva och ta emot det med tacksamhet.

När Jakob lämnade föräldrahemmet, gav Gud honom bröd att äta och kläder att klä sig med under resan (1 Mos. 28:20-22), och när han sedan fått det bättre ställt, erkände han detta som en oförtjänt Guds gåva (1 Mos. 32:10). Moses uppmanar Israels folk att lova Gud, då de hade ätit och blivit mätta (5 Mos. 8:10).

205 Vad ber vi om i sjätte bönen?

Vi ber i denna bön att Gud på grund av sin nåd ska avvända frestelserna från oss, men att han om vi möter frestelser ska ge oss kraft att strida mot dem och till sist behålla segern.

Gud är trofast och ska inte låta er prövas över förmåga; när han sänder prövningen visar han er också en utväg så att ni kommer igenom den. (1 Kor. 10:13)

Genom sin fyrtioåriga vistelse som främling i Midjans land kom Moses undan de många frestelser som kunde möta honom vid Faraos hov (2 Mos. 2:15). När Josef av Potifars hustru frestades till otukt, segrade han i Guds kraft (1 Mos. 39:9). Då Job genom svåra prövningar frestades att frisäga sig från Gud, vek han en tid för frestelsen men behöll dock slutligen segern. (Job. 1-3, 42)

Så styrk oss, hjälp oss, var oss när
i faror, sorger och besvär.
I frestelsen giv heligt mod,
i striden styrka av ditt blod.
Giv tröst av din försoningsdöd
i livets och i dödens nöd.

240 Hur avslutas den kristna uppfostran i församlingen?

Den avslutas genom att de unga inför församlingen redovisar sin kristendomskunskap, bekänner sin tro och lovar eller uppmanas att med Guds hjälp använda dopets nåd, samt hänvisas till Herrens heliga nattvard.

Anm. Denna avslutning i församlingen kallas konfirmation.

Petrus (Joh. 6:68-69) och den etiopiske hovmannen (Apg. 8:36) avlade en sann trosbekännelse. Då Moses förkunnade Herrens ord för Israels folk, gav de löftet: "Efter alla de ord Herren har talat vill vi göra" men kort därefter offrade de åt guldkalven, satte sig ned till att äta och dricka och stod upp till att leka (2 Mos. 24:3, 32:6). Ananias och Safira som bekände sig tro på Gud, men förnekade det i handling, bestraffades då de ljugit inte för människor men för Gud (Apg. 5:1-11).