32 Vad befaller Gud i andra budet?

Gud befaller att vi med hjärta och mun ska 1) bekänna honom, 2) åkalla honom i all nöd, be, 4) tacka och lova.

Så låt oss då genom honom alltid till Gud bära fram ett lovets offer, d.v.s. en frukt från läppar som prisar hans namn. (Hebr. 13:15).

Låt i allting era önskningar bli kända inför Gud, genom åkallan och bön, med tacksägelse. (Fil. 4:6).

.Apostlarna bekände Jesus, fast de av den anledningen hade att vänta lidande och död. (Apg. 4:8-12,18,20; 5:28-32, 40-42). Tullindrivaren åkallade Guds namn i syndanöd (Luk. 18:13), Stefanus åkallade Jesu namn i dödsnöd (Apg. 7:59). David använde Guds namn till åkallan och bön, särskilt i botpsalmerna (Psalt. 6, 32, 38, 51, 102, 130 och 143). Job (Job 1:21) och Maria (Luk. 1:46-55) lovade Herrens namn. David använde Guds namn till tack och lov särskilt i lovpsalmerna (Psalt. 34, 103, 107, 117 och 136).

Mitt helga namn missbruka ej,
ditt tal skall vara ja och nej,
åkalla mig i nödens stund
och prisa mig av hjärtats grund.

127 Vad menas med att Kristus sitter på Faderns högra sida?

Med det menas att Kristus, sedan han farit upp till himmelen, för evigt delar Faderns makt och härlighet. 

Han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himmelen, högt över alla härskare och makter och krafter och herravälden, över alla namn som finns att nämna, såväl i denna tiden som i den kommande. (Ef. 1:20-21)

Jfr: Farao satte Josef över Egyptens land och sade: "Utan din vilja skall ingen i landet lyfta hand eller fot." (1 Mos. 41:39-44). Då Stefanus stenades, fick han se himmelen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida. (Apg. 7:56).

Du som oss frälst ur syndens band,
ur dödens natt och avgrundsbrand,
du höjs från vansklighetens land
till ära på Guds högra hand.

(SvPs 474:1)

Den tron som han bestiger
är i hans Faders hus.
Det välde han inviger
är kärlek blott och ljus.
Hans lov av späda munnar
blott nåd och frid förkunnar.
Välsignad vare han
som kom i Herrens namn!

(SvPs 103:6)

141 På vilket sätt når nådens verk framgång hos den kallade människan?

Genom att människan av den kallande nåden låter sig föras till ett rätt bruk av Guds ord samt i ödmjukhet och lydnad böjer sig under ordets tuktan.

Saliga är de som hör Guds ord och tar vara på det. (Luk. 11:28)

Om ni får höra hans röst idag, så förhärda inte era hjärtan. (Hebr. 3:7-8)

Den som handlar efter sanningen kommer till ljuset. (Joh. 3:21)

Kristus liknar Guds ord vid en säd som såddes vid vägkanten, på steniga ställen, bland tistlarna och i den goda jorden (Matt. 13:3-8, 19-23). Vid bjudningen till den stora festen ursäktade sig somliga och uteblev, en del kom frivilligt och andra fick hämtas (Luk. 14:16-25). Jerusalems folk, som Jesus så ofta försökte samla "som hönan samlar sina kycklingar under vingarna", ville inte (Matt. 23:37). Hos Stefanus´ motståndare ledde hans predikan till ursinne (Apg. 7;54). De tre tusen på pingstdagen träffades i sina hjärtan av Petrus´ predikan och frågade: "Vad ska vi göra?" (Apg. 2:37). Då Saulus mötte Jesus på vägen till Damaskus, vaknade hans samvete och han frågade: "Vad ska jag göra, Herre?" (Apg. 22:7-10)

162 I vilket tillstånd är de dödas själar före den yttersta dagen?

1) När de trognas själar skilts från kroppen åtnjuter de salighet hos Gud, men 2) de otrogna väntar i ångest på domen.

1) Sannerligen säger jag dig: i dag ska du vara med mig i paradiset. (Luk. 23:43)

2) Den som vägrar att tro på Sonen ska inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom. (Joh. 3:36)

Stefanus fick lämna livet i glad trosvisshet (Apg. 7:54-60), Johannes Döparen efter tvivel och lidanden (Matt. 11:2-3, 14:10). När kung Belsassar under gästabudet såg handen som skrev på väggen, blev han blek av skräck och dödades samma natt (Dan. 5, jfr Psalt. 73:19). Den rike mannen fick först i dödsrikets plågor sina ögon öppnade (Luk. 16:23, jfr Psalt. 49:12-13).

Anm. Själarnas boning från dödsdagen till uppståndelsen omtalas i Skriften på olika sätt: Dödsriket (Apg. 2:31 m.fl.), Fängelset (1 Petr. 3:19), Paradiset (Luk. 23:43), Abrahams sida eller sköte (Luk. 16:22), Plågornas ställe eller pinorummet (Luk. 16:28).