106 Vad bör vi tänka om de olyckor, som träffar människorna här i världen?

De olyckor som träffar människorna bör vi inte anse såsom verkan av en slump eller av ett blint och obevekligt öde, utan såsom för syndens skull skickade av Gud, 1) de ogudaktiga till straff, varning och väckelse, men 2) de gudfruktiga till prövning och stadfästelse av deras hopp, kärlek och förtröstan till Gud.

1) Det är din ondska som bereder dig tuktan, det är din avfällighet som ådrar dig straff (Jer. 2:19)

2) Den allsmäktiges tuktan må du inte förkasta (Job 5:17). Av det som gör ansiktet sorgset far hjärtat väl (Pred. 7:3). Den Herren älskar, den tuktar han. (Hebr. 12:6)

1) Gud lät Absalom dödas i upproret mod fadern (2 Sam. 18:6-18). Farao varnades genom de många plågor Gud sände honom (2 Mos. 7-12). Då Manasse i fjättrar fördes bort till Babel, väcktes han till besinning (2 Krön. 33:11-13).

2) Jesus prövade Marta och Maria genom att låta deras bror Lasarus dö, och stärkte deras tro, hopp och kärlek genom att låta hjälpen dröja (Joh. 11:1-45). Job prövades genom svåra lidanden som Herren lät Åklagaren tillfoga honom (Job 1-3). Till den rike ynglingen sa Jesus: Kom och ta korset på dig och följ mig (Mark. 10:21).


Tänk inte i din motgångstimma
att du av Gud förgäten är!
Han skingrar sorgen som en dimma
och har dig alltid lika kär.
Tänk: tiden snart förbyter sig!
Ej alltid motgång drabbar dig.


Om alla skatter från oss fore
förblir dock Jesus hos oss kvar!
Om ingen vän i världen vore,
en vän i Jesus dock jag har.
Den sig åt honom anförtror
av lyckans skiften ej beror.

Så falle då på våra kinder
ej mera någon tröstlös tår.
Vår nöd med Jesus oss förbinder,
ja, vi är hans och han är vår.
Han våra sorger ska till slut
likt våra synder plåna ut.