Visar inlägg med etikett Herodias. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Herodias. Visa alla inlägg

lördag 2 september 2017

15 Hur sker avguderi?

Avguderi sker genom att man 1) dyrkar beläten och skapade ting, eller eljest 2) vid något i världen så fäster sitt hjärta att det dras ifrån Gud. 

1) Jag är Herren din Gud. Du ska inga andra gudar ha jämte mig. Du ska inte göra dig något beläte, eller någon bild, vare sig av det som är uppe i himmelen eller av det som är nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden; du ska inte tillbe sådana, ej heller tjäna dem. (2 Mos. 20:2-5). De hade bytt bort Guds sanning mot lögn och tagit sig för att dyrka och tjäna det skapade framför Skaparen, honom som är högtlovad i evighet, amen. (Rom. 1:25).

2) Mig har de övergivit, en källa med friskt vatten, och de har gjort sig brunnar, usla brunnar som inte håller vatten. (Jer. 2:13).

1) Hedniskt avguderi: Israliterna offrade till guldkalven i öknen (2 Mos. 32:1-6). Efesierna dyrkade Diana (Apg. 19:24-35). Ahab tillbad solguden Baal (1 Kon. 16:31-32). Egyptierna hade till avgudar vissa djur o.s.v. (Jes. 19:1).

2) Avguderi av annat slag: a) Goliat, som var högmodig (1 Sam. 17:41-50) och fariseerna, som var egenrättfärdiga (Luk. 18:9) avgudade sig själva. b) Pilatus (Joh. 19:12,16) och Nikodemus (Joh. 3:2) hade människor till avgudar, ty de fruktade dessa mer än Gud. Herodes, som intagits av sådan kärlek till Herodias, att han mot Guds förbud tog henne till sig (Matt. 14:3-11), och Eli, som med klemig faderskärlek "ärade sina söner mer än Gud" (1 Sam. 2:29), hade också människor till avgudar. När hela folket förtröstade på Egypten mer än på Gud hade det likaledes människor till avgudar (2 Kon. 18:21). c) Kornbonden (Luk. 12:16-21), den rike ynglingen (Matt. 19:16-23) hade världens ägodelar till avgud (mammon, girighet, jfr Kol. 3:5). Den rike mannen (Luk. 16:19) och danserskan (Matt. 14:6) hade världens njutningar och nöjen till avgudar.

26 Vilka är syndiga eder?

Syndiga eder är 1) varje mened, 2) allt bedyrande vid Guds namn i dagligt tal, och 3) allt svärjande vid det som inte är Gud, vare sig vid djävulen eller vid något annat.

1) Därför säger Herren, Herren så: Så sant jag lever, jag ska förvisso låta min ed, som han har föraktat, och mitt förbund, som han har brutit, komma över hans huvud. (Hes. 17:19). Ni ska inte svära falskt vid mitt namn; då ohelgar du din Guds namn. Jag är Herren. (3 Mos. 19:12).

2) Ert tal vara sådant att ja är ja och nej är nej. Allt därutöver är av ondo. (Matt. 5:37).

3) Hur skulle jag då kunna förlåta dig? Dina barn har ju övergivit mig och svurit vid gudar som inte är gudar.

1) Sidkia bröt sin trohetsed till kungen i Babel (2 Krön. 36:13, Hes. 17:11-21).

2) Herodes bekräftade under gästabudet det fruktansvärda löftet till Herodias´ dotter med en ed (Matt. 14:6-9).

3) Fariseerna försvarade svordomar vid templet o.s.v. (Matt. 23:16).

Du skall ej svärja vid de skapta tingen,
ty himlen är Guds tron, hans fotpall jorden.
Ditt tal skall vara ja och nej, att ingen
därvid må fresta dig till synd i orden.

Tag dig i akt! Vill satan du åkalla
och bedja honom att din själ anamma,
så är han herren som skall dig befalla
och du hans träl är vorden med detsamma.

onsdag 30 augusti 2017

57 Vad förbjuder Gud i sjätte budet?

Gud förbjuder inte bara 1) äkta makars otrohet mot varandra, utan 2) all otukt, vare sig i begär, tankar, ord, åthävor eller gärningar.

1) Äktenskapet ska alltid hållas i ära, otuktiga och äktenskapsbrytare ska Gud döma. (Hebr. 13:4).

2) Var och en som med begärelse ser på en annans hustru, har redan begått äkenskapsbrott med henne i sitt hjärta. (Matt. 5:28). Otukt och annan orenhet eller själviskhet får det inte ens vara tal om bland er, det anstår inte de heliga. Inte heller oanständigt och tanklöst eller lättsinnigt tal - sådant passar sig inte - utan bara tacksägelse till Gud. (Ef. 5:3-4).

1) Herodias övergav sin make Filippus och levde med Herodes. (Mark. 6:17-18)

2) Potifars hustru kastade sina ögon på Josef (1 Mos. 39:7). Sodomiterna drog sig inte för att tala oanständigt (1 Mos. 19:1-10, Jes. 3:9). En israelitisk man förde in en midjanitisk kvinna i tältets sovrum (4 Mos. 25:6-15). Herodias dotter dansade och gjorde Herodes och hans sällskap förtjust (Matt. 14:6-9). David såg på Urias hustru Batseba, upptändes av begär och gjorde hor med henne även i handling (2 Sam. 11:1-5). Då Jesus varnar för synd mot sjätte budet, antyder han särskilt att ögat och handen kan vara till förförelse (Matt. 5:29-30).

Du ska ej heller göra hor,
ty därpå följer plåga stor,
men trogen mot den maka var
som Herren Gud dig givit har.