10 Varigenom förnimmer vi Guds lag i vårt hjärta?

Vi förnimmer Guds lag i vårt hjärta genom samvetet, som bjuder och gillar det goda, men förbjuder och fördömer det onda.

Hedningarna har inte lagen, men om de av naturen fullgör lagens krav, då är de sin egen lag fast de saknar lagen.  Därmed visar de att de som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan; om det vittnar också deras samvete och deras tankar, när tankarna anklagar varandra och försvarar sig. (Rom. 2:14-15).

Vaket var samvetet hos Josef när han flydde synden (1 Mos. 39:5) och hos David när "hans hjärta slog honom" sedan han förgått sig genom folkräkningen (2 Sam. 24:10). Sovande var däremot Davids samvete då han syndade med Batseba utan att förskräckas (2 Sam. 11). Förhärdat är samvetet hos den som försmädar Guds Ande, ty då kan det i nådatiden aldrig vakna (Mark. 3:29), jfr Farao (2 Mos. 9:34-35). Det vakna samvetet blev sovande hos Judas, då han inte brydde sig om Jesu varningar för synden (Joh. 6:70-71, 12:4-8) och hos Demas, då han fattade kärlek till denna världen (2 Tim. 4:10). Det sovande samvetet blev vaket hos David, då han tog sin dom på sig genom Natans predikan (2 Sam. 12:1-13). Ont samvete hade Adam (1 Mos. 3:7-11), Herodes (Matt. 14:1-13), Judas (Matt 27:3-5), för de visste med sig synden, men bekände den inte för Gud. Gott samvete hade Paulus efter vistelsen i Korint, för han visste med sig att han vandrat ärligt inför Herren (2 Kor. 1:12, jfr 1 Petr. 3:16), men också David, sedan han fått visshet om att Gud förlåtit honom alla hans synder (Psalt. 51, 103:1-3, jfr Hebr. 10:22).

Vart flyr jag för Gud och hans eviga lag? 
Den drabbar mig nära och fjärran. 
Hur skall jag på domens förfärliga dag 
väl kunna bestå inför Herran? 
Gud vare mig syndare nådig.  

O du som mig skapat, min Frälsare bliv, 
mig led och mig styrk med din Ande. 
Din frid mitt oroliga samvete giv. 
Din tröst låt med tårarna blandas. 
Gud vare mig syndare nådig. 

(SvPs 547:1,4).

46 Vad befaller Gud i fjärde budet?

Gud befaller att vi ska hålla våra 1) föräldrar och 2) 3) 4) överordnade i vördnad, tjäna dem, lyda dem, älska dem och ha dem för ögonen.

1) Ni barn, var era föräldrar lydiga i allt, ty detta är välbehagligt i Herren. (Kol. 3:22)

2) Underordna er för Herrens skull all samhällsordning, det må vara kejsaren, som har den högsta makten, eller ståthållarna, som är sända av honom för att straffa dem som gör det onda och belöna dem som gör det goda. (1 Petr. 2:13-14)

3) Lyssna till era ledare och foga er efter dem. De vakar över era själar eftersom de en gång ska avlägga räkenskap. Gör det till en glädje för dem och inte till en tung börda; det skulle inte vara lyckligt för er. (Hebr. 13:17).

4) Ni tjänare, var era jordiska herrar lydiga, med fruktan och bävan, av uppriktigt hjärta, såsom gällde det Kristus. (Ef. 6:5).

1) Josef älskade och vördade sin far samt försörjde honom på ålderdomen (1 Mos. 24:15-16). Rebecka (1 Mos. 24:15-16) och Rakel (1 Mos. 29:9) tjänade sina föräldrar. Jesus underordnade sig Josef och Maria (Luk. 2:51). Petrus vårdade sin sjuka svärmor i sitt hus (Matt. 8:14).

2) David bevisade Saul vördnad (1 Sam. 24:1-13). Jesus betalade skattepenningen utan uppskov (Matt. 17:24-27). Paulus förmanade till förbön för överheten (1 Tim. 2:1).

3) Paulus ansåg att översteprästen borde vördas för ämbetets skull (Apg. 23:1-5). Lydia bad att få härbärgera Paulus och hans medarbetare i sitt hus (Apg. 16:14-15). Paulus och TItus fick glädjas över korintiernas lydnad (2 Kor. 7:15-16).

4) Eleasar var trogen mot sin husbonde Abraham och var honom i allting till behag (1 Mos. 24). Naamans tjänsteflicka ville sin husbondes bästa (2 Kon. 5:2-3).

Anm. Då Jakob av sin mor Rebecka uppmanades att ljuga (1 Mos. 27:6-10), då apostlarna av Stora rådet befalldes att tiga om Jesus (Apg. 4:18-20), då Josef av sin husmoder uppmanades till otukt (1 Mos. 39:7-11), så var det deras plikt att lyda Gud mer än människor (Apg. 5:29).

Som tjänare åt tjänare
kom alla herrars Herre,
att frälsa det förtappade,
det större med det smärre,
och vid sin bortgång skänkte han
oss detta testamente:
Ni syskon, tjäna så varann
som jag er alla tjänte!

47 Vad är det att ha föräldrar och överordnade för ögonen?

Det är att även i deras frånvaro hålla dem i vördnad och lyda dem som om de vore närvarande.

Lyd i allt era jordiska herrar, inte som inställsamma ögontjänare, utan ärligt och uppriktigt, i fruktan för Herren. (Kol. 3:22)

Josef dolde inte något för sin far (1 Mos. 37:2) och ville i sin husbonde Potifars frånvaro inte företa sig något som misshagade honom (1 Mos. 39:8-9). Joas gjorde det som behagade Herren väl bara så länge prästen Jojada levde (2 Krön. 24:2,17-18). Gehasi försökte dölja för sin husbonde Elisa hur han handlat mod Naaman (2 Kon. 5:24-27)

48 Vilket löfte har Gud förenat med fjärde budet?

Gud lovar att lydnaden för fjärde budet ska medföra varaktig välsignelse på jorden både för enskilda människor och för hela folk.

Josef kom även på jorden till välstånd och anseende (1 Mos. 41:39-45). Absalom förlorade sin jordiska lycka genom olydnad mot fjärde budet (2 Sam. 18:5-19).

Glöm ej att hedra mor och far
den tid du ännu har dem kvar,
för att du länge leva må
och för att det dig väl ska gå.

64 Hur bär man falskt vittnesbörd mot sin nästa?

Genom att man 1) beljuger, förråder, baktalar eller illa beryktar sin nästa, liksom också genom att man 2) förvillar och bedrar sin nästa med osant tal.

1) Döm inte så ska ni inte bli dömda. Förklara ingen skyldig, så ska ni inte dömas skyldiga. (Luk. 6:37) Lägg därför bort allt slags ondska, falskhet och förställning, avund och förtal. (1 Petr. 2:1)

2) Ett falskt vittne blir inte ostraffat, och den som främjar lögn kommer inte undan. (Ords. 19:5).

1) Potifars hustru beljög Josef (1 Mos. 39:11, 18). Farisen i templet dömde tullindrivaren (Luk. 18:11). Judas förrådde Jesus genom att uppenbara för fienden var han befann sig (Matt. 26:14-16, 48-49). Paulus beklagar att somliga änkor sprang omkring i husen med skvaller (1 Tim. 5:11-13). Paulus´ systerson kunde inte med gott samvete förtiga sammansvärjningen mot morbrodern (Apg. 23:12-22). Hedningarna brukade förtala de kristna som ogärningsmän (1 Petr. 12:2). Absalom spred ut onda rykten om David. (2 Sam. 15:1-6).

2) Abraham förvillade Abimelek med halvsanningen att Sara var hans syster (1 Mos. 20:1-12). Väktarna bedrog folket med osant tal om påskmorgonens tilldragelse (Matt. 28:13-15). Folket i Cesarea smickrade Herodes genom att ropa att han talade som en gud (Apg. 12:21-23).

Jag väja må det ord
som villar eller sticker
och fly som själamord
allt baktal och allt smicker.
Jag sanning tala vill
och anse som ett rån
såväl att lägga till
som taga därifrån.

103 Hur visar sig Guds försyn?

Den visar sig så att Gud 1) uppehåller allt han skapat och 2) styr allt med sin vishet.

1) Han bär upp allt med kraften i sitt ord. (Hebr. 1:3)

2) Vilket djup av rikedom, vishet och kunskap hos Gud! Aldrig kan någon utforska hans beslut eller spåra hans vägar. (Rom. 11:33).

1) Efter syndafloden sa Gud: Så länge jorden består, ska hädanefter sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra (1 Mos. 8:22).

2) Gud styrde Josefs levnadsöden till mångas räddning (1 Mos. 50:20).

O vilket djup av rikedom
och vishet är hos Gud!
Hur outgrundlig är hans dom,
hans viljas väg och bud!
Vem mätte vidden av hans nåd?
Vem bistod honom med sitt råd,
när världens grund blev lagd?

(SvPs 376:4)

107 Hur förhåller sig Guds försyn till allt det onda som människor gör?

Gud, som själv verkar allt gott och främjar det som sker efter hans vilja, 1) förbjuder och straffar det onda samt förhindrar det ofta, men 2) då han understundom låter det ske, utsätter han ett bestämt mål för det och styr det till en god utgång.

1) De ogudaktigas väg vänder Herren i villa (Psalt. 146:9).

2) Ni tänkte ont om mig, men Gud har tänkt det till godo (1 Mos. 50:20).

Gud förhindrade inte Herodes att ha sin broders hustru, även om han förbjöd honom det (Matt. 14:1-4). Vingårdsmannen hade tålamod med det ofruktbara fikonträdet för att om möjligt göra det fruktbärande (Luk. 13:6-9). Gud satte gräns för folkets ondska vid syndafloden (1 Mos. 6:3-13). Gud tillstadde Josefs bröder att sälja, men inte döda Josef (1 Mos. 37:19-28) och vände deras onda handling till godo (1 Mos. 50:20). Gud styrde så, att förföljelsen mot de kristna i Jerusalem ledde till evangeliets utbredande (Apg. 8:1-4).

Från allt som rädslan lär oss,
från svek mot sanningen,
från fagert tal som tär oss
men tröstar grymma män,
från lysten profanering
av heder, mod och svärd,
från djävulsk slutplacering
fräls, gode Gud, vår värld!

Smid med din Ande samman
vad satan splittrat har.
Ja, med den helga flamman
vänd om och fräls envar!
I vrede och i jubel
lyft upp vår värld, vårt land,
tänd hopp och tro i nuet
och håll oss i din hand!

127 Vad menas med att Kristus sitter på Faderns högra sida?

Med det menas att Kristus, sedan han farit upp till himmelen, för evigt delar Faderns makt och härlighet. 

Han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himmelen, högt över alla härskare och makter och krafter och herravälden, över alla namn som finns att nämna, såväl i denna tiden som i den kommande. (Ef. 1:20-21)

Jfr: Farao satte Josef över Egyptens land och sade: "Utan din vilja skall ingen i landet lyfta hand eller fot." (1 Mos. 41:39-44). Då Stefanus stenades, fick han se himmelen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida. (Apg. 7:56).

Du som oss frälst ur syndens band,
ur dödens natt och avgrundsbrand,
du höjs från vansklighetens land
till ära på Guds högra hand.

(SvPs 474:1)

Den tron som han bestiger
är i hans Faders hus.
Det välde han inviger
är kärlek blott och ljus.
Hans lov av späda munnar
blott nåd och frid förkunnar.
Välsignad vare han
som kom i Herrens namn!

(SvPs 103:6)

152 Hur visar det sig att en människa har liv i Kristus?

Det visar sig på det sättet att hon 1) i sin Frälsares efterföljd 2) villigt lyder hans bud och 3) inte uppsåtligt syndar.

1) Den som säger att han förblir i honom måste själv leva så som han levde. (1 Joh. 2:6)

2) I ett liv med Kristus Jesus kommer det inte an på omskärelse eller förhud, utan på tron, som får sitt uttryck i kärlek.

3) Den som är född av Gud syndar inte, ty Guds säd förblir i honom. Och han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. (1 Joh. 3:9).

Josef ville framför allt lyda Gud (1 Mos. 39:9). Moses ville hellre fara illa tillsammans med Guds folk än ha en kortvarig glädje av synden, och räknade Kristi smälek som en större rikedom än Egyptens skatter (Hebr. 11:24-26). Jesus sa till de tolv: "Alla ska förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek." (Joh. 13:35)

Den som säger sig ha sitt liv i dig
måste vandra såsom du.
Hjälp mig i ditt namn gå från kraft till kraft,
Herre Jesus, redan nu.
Dra mig, dra mig närmare till dig,
till ditt hjärta, Herre kär!
Dra mig, dra mig närmare till dig,
tills jag evigt hos dig är!

178 När hålls Guds namn heligt hos oss?

Guds namn hålls heligt hos oss, när 1) Guds ord lärs rent och klart och 2) vi som Guds barn lever heligt efter det.

1) Den som har mottagit mitt ord, han må tala mitt ord i sanning. (Jer. 23:28)

2) På samma sätt ska ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himmelen. (Matt. 5:16).

1) Paulus förfalskade inte Guds ord (2 Kor. 2:17).

2) Josef helgade Guds namn genom ett rent och heligt liv (1 Mos. 39:9)

Ack, Herre Jesus, hör min röst,
gör dig ett tempel i mitt bröst.
Uti mitt hjärta bliv och bo,
så har jag tröst och evig ro.
(SvPs 125:13)

197 Varför säger vi: giv oss idag?

För att vi inte ska misströsta och bekymra oss för morgondagen, utan tryggt lita på att Guds godhet är ny varje morgon.

Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. (Matt. 6:34)

Herrens nåd är det att det inte är ute med oss, ty det är inte slut med hans barmhärtighet. Den är var morgon ny. (Klag. 3:22-23)

Kornbonden bekymrade sig i onödan för hur han i många år skulle kunna njuta av det han samlat, eftersom hans liv skulle tas ifrån honom redan kommande natt (Luk. 12:19-20). Änkan i Sarefat, som när Elias kom dit under hungersnöden väntade sig att få äta ytterligare ett mål mat och sedan dö, fick med morgondagen en överraskande hjälp (1 Kon. 17:12). Israels barn behövde inte bekymra sig för morgondagen, eftersom Herren varje morgon lät nytt manna regna ner från himmelen (2 Mos. 16:14-15). Lärjungarna, som Jesus sände utan penningpung, påse eller sandaler, bekände att de inte saknade något (Luk. 22:35).

Anm. Gud frikallar oss inte från omtanke för morgondagen (Ords. 20:4). Josef skulle under de sju goda åren samla säd även för de hårda åren (1 Mos. 41:28-36)

201 Vad lovar vi i denna bön?

Vi lovar att vi som fått syndernas förlåtelse, som vi bett om, också hjärtligt ska förlåta och gärna göra gott mot dem som gör oss ont.

Var goda mot varandra, visa medkänsla och förlåta varandra, liksom Gud i Kristus har förlåtit er. (Ef. 4:32)

Om ni inte förlåter människorna, ska inte heller er fader förlåta er era överträdelser. (Matt. 6:15)

Josef förlät sina bröder deras missgärning mot honom (1 Mos. 50:15-21). Jesus säger till oss att vi ska förlåta vår broder, även om han sju gånger om dagen gör orätt mot oss (Luk. 17:3-4). När tjänaren som fått den stora skulden på tiotusen pund (talenter) efterskänkt, inte ville efterskänka sin medtjänare den lilla skulden på bara hundra denarer, blev hans kung vred och överlämnade honom till bödlarna, till dess han betalade allt vad han var skyldig (Matt. 18:23-35).

Kom, broder, räck mig här din hand
till vänskap och försoning!
När mänskor knyter fridens band
blir fröjd i änglars boning,
men vill vi ej förlåta här,
så blir oss ej förlåtet där.

205 Vad ber vi om i sjätte bönen?

Vi ber i denna bön att Gud på grund av sin nåd ska avvända frestelserna från oss, men att han om vi möter frestelser ska ge oss kraft att strida mot dem och till sist behålla segern.

Gud är trofast och ska inte låta er prövas över förmåga; när han sänder prövningen visar han er också en utväg så att ni kommer igenom den. (1 Kor. 10:13)

Genom sin fyrtioåriga vistelse som främling i Midjans land kom Moses undan de många frestelser som kunde möta honom vid Faraos hov (2 Mos. 2:15). När Josef av Potifars hustru frestades till otukt, segrade han i Guds kraft (1 Mos. 39:9). Då Job genom svåra prövningar frestades att frisäga sig från Gud, vek han en tid för frestelsen men behöll dock slutligen segern. (Job. 1-3, 42)

Så styrk oss, hjälp oss, var oss när
i faror, sorger och besvär.
I frestelsen giv heligt mod,
i striden styrka av ditt blod.
Giv tröst av din försoningsdöd
i livets och i dödens nöd.