18 När älskar vi Gud över allting?

Vi älskar Gud över allting, när vi 1) håller honom för vårt högsta goda och 2) gärna lyder hans bud.

1) Hjärtligt kär har jag dig, Herre, min starkhet, Herre, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tar min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn. (Psalt. 18:2-3).

2) Däri består kärleken till Gud, att vi håller hans bud; och hans bud är inte tunga. (1 Joh. 5:3).

Asaf älskade Gud så, att han inte frågade efter himmel och jord, bara han hade Gud (Psalt. 73:25-26). Paulus var redo inte bara att bindas utan även att dö för Jesu namns skull (Apg. 21:13-14). Jobs hustru hade inte en rätt kärlek till Gud, när hon rådde sin man att säga Gud farväl i motgången (Job 2:7-11).

Se, här är nu grunden för lycka och frid
i hårdaste stunden av kval och av strid:
Om än jag försmäktar till kropp och till själ,
så har jag dig, Herre,
så har jag dig, Herre,
och har jag dig, Herre,
ja, då är allt väl!

46 Vad befaller Gud i fjärde budet?

Gud befaller att vi ska hålla våra 1) föräldrar och 2) 3) 4) överordnade i vördnad, tjäna dem, lyda dem, älska dem och ha dem för ögonen.

1) Ni barn, var era föräldrar lydiga i allt, ty detta är välbehagligt i Herren. (Kol. 3:22)

2) Underordna er för Herrens skull all samhällsordning, det må vara kejsaren, som har den högsta makten, eller ståthållarna, som är sända av honom för att straffa dem som gör det onda och belöna dem som gör det goda. (1 Petr. 2:13-14)

3) Lyssna till era ledare och foga er efter dem. De vakar över era själar eftersom de en gång ska avlägga räkenskap. Gör det till en glädje för dem och inte till en tung börda; det skulle inte vara lyckligt för er. (Hebr. 13:17).

4) Ni tjänare, var era jordiska herrar lydiga, med fruktan och bävan, av uppriktigt hjärta, såsom gällde det Kristus. (Ef. 6:5).

1) Josef älskade och vördade sin far samt försörjde honom på ålderdomen (1 Mos. 24:15-16). Rebecka (1 Mos. 24:15-16) och Rakel (1 Mos. 29:9) tjänade sina föräldrar. Jesus underordnade sig Josef och Maria (Luk. 2:51). Petrus vårdade sin sjuka svärmor i sitt hus (Matt. 8:14).

2) David bevisade Saul vördnad (1 Sam. 24:1-13). Jesus betalade skattepenningen utan uppskov (Matt. 17:24-27). Paulus förmanade till förbön för överheten (1 Tim. 2:1).

3) Paulus ansåg att översteprästen borde vördas för ämbetets skull (Apg. 23:1-5). Lydia bad att få härbärgera Paulus och hans medarbetare i sitt hus (Apg. 16:14-15). Paulus och TItus fick glädjas över korintiernas lydnad (2 Kor. 7:15-16).

4) Eleasar var trogen mot sin husbonde Abraham och var honom i allting till behag (1 Mos. 24). Naamans tjänsteflicka ville sin husbondes bästa (2 Kon. 5:2-3).

Anm. Då Jakob av sin mor Rebecka uppmanades att ljuga (1 Mos. 27:6-10), då apostlarna av Stora rådet befalldes att tiga om Jesus (Apg. 4:18-20), då Josef av sin husmoder uppmanades till otukt (1 Mos. 39:7-11), så var det deras plikt att lyda Gud mer än människor (Apg. 5:29).

Som tjänare åt tjänare
kom alla herrars Herre,
att frälsa det förtappade,
det större med det smärre,
och vid sin bortgång skänkte han
oss detta testamente:
Ni syskon, tjäna så varann
som jag er alla tjänte!

61 Vad befaller Gud i sjunde budet?

Gud befaller oss att 1) vara arbetsamma, 2) rejäla och rättvisa mot varje människa, och 3) bidra till att vår nästas egendom och verksamhet förkovras och beskyddas.

1) Slappna inte i er iver. Löna inte ont med ont. Tänk på vad som är riktigt för alla människor. (Rom. 12:11,17).

2) Ge alla vad ni är skyldiga dem, åt var och en vad den ska ha: skatt, tullar, respekt, vördnad. (Rom. 13:7). Ve dig, du som bygger ditt hus med orättfärdighet! (Jer. 22:13)

3) Tjäna varandra, var och en med den nådegåva den har fått, som goda förvaltare av Guds nåd i dess många former. (1 Petr. 4:10).  Den som är trogen i smått är trogen också i stort, och den som är ohederlig i smått är ohederlig också i stort. (Luk. 16:10).

1) Paulus som försörjde sig genom sitt arbete förmanade tessalonikerna att arbeta lugnt och stilla och äta sitt eget bröd (2 Tess. 3:8-12).

2) Sackeus ville inte behålla pengar han pressat ut (Luk. 19:8).

3) Abraham beskyddade Lots egendom (1 Mos. 14:8-24). Jesus lärde sina lärjungar att ta vara på det som blivit över (Joh. 6:12).

Var arbetsam, du jordens son!
I svett ska du dej föda.
Gud kommer allt ditt goda från;
låt svettens droppar flöda!
Han lovat ge
välsignelse,
men efter använd möda.

62 Vad ska vi ha för uppfattning om ett gott namn och rykte bland människor?

Vi ska betrakta det som 1) en dyrbar skatt för varje människa, eftersom 2) glädjen och framgången i hennes liv kan bero på det.

1) Ett gott namn är mer värt än stor rikedom, ett gott anseende är bättre än silver och guld. (Ords. 22:1).

2) Hellre dör jag - ingen ska få ta ifrån mig det som är min stolthet. (1 Kor. 9:15).

Om Paulus fått det namnet om sig, att han predikade evangelium för att förtjäna pengar, så hade detta blivit till hinder för framgången av hans verksamhet (1 Kor. 9:12).

64 Hur bär man falskt vittnesbörd mot sin nästa?

Genom att man 1) beljuger, förråder, baktalar eller illa beryktar sin nästa, liksom också genom att man 2) förvillar och bedrar sin nästa med osant tal.

1) Döm inte så ska ni inte bli dömda. Förklara ingen skyldig, så ska ni inte dömas skyldiga. (Luk. 6:37) Lägg därför bort allt slags ondska, falskhet och förställning, avund och förtal. (1 Petr. 2:1)

2) Ett falskt vittne blir inte ostraffat, och den som främjar lögn kommer inte undan. (Ords. 19:5).

1) Potifars hustru beljög Josef (1 Mos. 39:11, 18). Farisen i templet dömde tullindrivaren (Luk. 18:11). Judas förrådde Jesus genom att uppenbara för fienden var han befann sig (Matt. 26:14-16, 48-49). Paulus beklagar att somliga änkor sprang omkring i husen med skvaller (1 Tim. 5:11-13). Paulus´ systerson kunde inte med gott samvete förtiga sammansvärjningen mot morbrodern (Apg. 23:12-22). Hedningarna brukade förtala de kristna som ogärningsmän (1 Petr. 12:2). Absalom spred ut onda rykten om David. (2 Sam. 15:1-6).

2) Abraham förvillade Abimelek med halvsanningen att Sara var hans syster (1 Mos. 20:1-12). Väktarna bedrog folket med osant tal om påskmorgonens tilldragelse (Matt. 28:13-15). Folket i Cesarea smickrade Herodes genom att ropa att han talade som en gud (Apg. 12:21-23).

Jag väja må det ord
som villar eller sticker
och fly som själamord
allt baktal och allt smicker.
Jag sanning tala vill
och anse som ett rån
såväl att lägga till
som taga därifrån.

68 Vad befaller Gud i nionde budet?

Gud befaller oss 1) att vara glada för det vi har, 2) gärna unna vår nästa hans goda och hjälpa honom att behålla vad han äger.

1) Gudsfruktan i förening med förnöjsamhet är en stor vinst. (1 Tim. 6:6). Var tacksamma i allting. (1 Tess. 5:18)

2) Tänk inte bara på ert eget bästa utan också på andras. (Fil. 2:4)

Paulus fick lära sig att vara nöjd med Guds nåd fast han hade en "tagg i köttet" (2 Kor. 12:7-9). Abraham unnade gärna Lot att välja den fruktbaraste trakten och var honom sedan behjälplig att behålla den (1 Mos. 13:9, 14:11-16).

O helge Ande, gör mig from,
förnöjd och oförfärad!
Gör hjärtat till en helgedom
där Gud i allt blir ärad.
Giv stöd, giv tröst i all vår brist
och hjälp oss tro på Jesus Krist
i dag och alltid. Amen.

(SvPs 18:3)

70 Vad befaller Gud i tionde budet?

Gud befaller att vi 1) ska vara rena från de onda begärelserna och 2) i uppriktig kärlek förmana och uppmana vår nästa att stanna kvar vid sina plikter.

1) Ni ska vara heliga, ty jag, Herren er Gud, är helig. (3 Mos. 19:2) Döda därför det jordiska hos er: otukt, orenhet, lidelser och onda lustar och själviskheten, detta avguderi. (Kol. 3:5)

2) Vi ska var och en tänka på vår nästa, på vad som är gott och bygger upp. (Rom. 15:2)

1) Före syndafallet var Adam och Eva heliga till sin natur (1 Mos. 1:27).

2) Josef påminde Potifars hustru om hennes plikt att vara trogen sin man (1 Mos. 39:7-9). Paulus sände Onesimus tillbaka till Filemon och förmanade denne att ta emot honom med kärlek (Filem. 1:12). David var så kärleksfull att Saul brast i gråt (1 Sam. 24:17-20). Korintiernas iver att offra sporrade andra (2 Kor. 9:2)

104 Hur får du varje dag erfara Guds försyn?

Gud 1) försörjer mig rikligen och dagligen med kläder och föda, hus och hem och med allt som jag till livets uppehälle behöver, samt 2) beskyddar och bevarar mig för skada, farlighet och allt ont. 

1) Han gav vittnesbörd om att han finns, genom allt gott som han gör. Från himlen har han gett er regn och skördetider, han har mättat er och fyllt era hjärtan med glädje. (Apg. 14:17). Om Herren inte bygger huset, så arbetar de förgäves som bygger det. (Psalt. 127:1).

2) Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag inget ont, för du är med mig. (Psalt. 23:4). Om Herren inte bevarar staden, så vakar väktaren förgäves. (Psalt. 127:1).

1) Gud försörjde Jakobs hus med säd från Egypten under hungersnöden i Kanaans land (1 Mos. 42:1-5). Gud försörjde på ett underbart sätt Elia vid bäcken Kerit, genom korpar som förde mat till honom (1 Kon. 17:2-6).

2) Gud bevarade Paulus för judarnas sammansvärjning (Apg. 23:12-24). Gud bevarade på ett underbart sätt Daniel i lejongropen (Dan. 6:16-23)

Jag lyfter mina händer
upp till Guds berg och hus.
Från dem han hjälpen sänder
och skickar ut sitt ljus.
Mig Herren alltid leder,
som jord och himmel gjort.
Han hör mig när jag beder
och skyddar mig alltfort.

Han låter mina fötter
ej slinta, ty han är
en väktare ej trötter
och blir mig alltid när.
Han nådigt mig bevarar
och skyddar mig från fall,
mig dag och natt försvarar,
välsignar ock mitt kall.

(SvPs 238:1-2)

109 Vad beveker Gud att visa dig alla sina välgärningar?

Gud bevisar mig alla sina välgärningar 1) av sin blotta nåd och faderliga godhet,  2) utan all min förskyllan eller värdighet.

Herrens nåd är det, att det inte är ute med oss, ty det är inte slut med hans barmhärtighet. (Klag. 3:22)

Jag är för ringa till all den nåd och all den trofasthet, som du har bevisat din tjänare. (1 Mos. 32:10)

Aposteln Paulus bekände: "Av Guds nåd är jag vad jag är." (1 Kor. 15:10). Den romerske officeren ansåg sig inte värdig att Jesus skulle gå in under hans tak (Matt. 8:8).

Allena Gud i himmelrik
må lov och pris tillhöra,
för all den nåd han kärleksrik
med oss har velat göra.
Han jorden skänkt stor fröjd och frid,
så låt oss alltid glädjas vid
Guds nåd och goda vilja.

(SvPs 18:1)

143 Vad gör upplysningen genom lagen?

Upplysningen genom lagen gör att människan i sitt samvete känner Guds vrede och ångrar sin synd.

Först genom lagen har jag lärt känna synden. (Rom. 7:7)

Då David fick syn på sina synder, bekände han: Mina missgärningar går mig över huvudet, såsom en svår börda är de mig för tunga. (Psalt. 38:4-5). När Paulus vaknat till besinning över sin synd, kunde han varken äta eller dricka på tre dagar. (Apg. 9:9). Sonen som inte velat arbeta i sin fars vingård ångrade sedan detta och gick (Matt. 21:28-29)

145 Vad gör upplysningen genom evangelium?

Upplysningen genom evangelium gör att människan ångrar sin synd och av hjärtat söker Guds nåd i Kristus och så kommer till tro på sin Frälsare.

Vakna upp, du som sover, och stå upp ifrån de döda, så ska Kristus lysa fram för dig. (Ef. 5:14).

Tron kommer av predikan, men predikan i kraft av Kristi ord. (Rom. 10:17)

Petrus såg sig ingen annan utväg än att ta sin tillflykt till Kristus (Joh. 6:68, 69). I Kristus fann Paulus sin enda räddning, när han såg sig som den främste bland syndare (1 Tim. 1:15-16).

Klippa, du som brast för mig,
låt mig gömma mig i dig.
Vattnet, blodet som går fram
från ditt hjärta, o Guds Lamm,
låt det bli en dubbel bot
för min synd och lagens hot.

Vid vart flyktigt andedrag
och när jag skall dö en dag,
när till okänt land jag går,
när inför din dom jag står,
klippa, du som brast för mig,
låt mig gömma mig i dig.

(SvPs 230:4)

150 Hur helgar den helige Ande människan i tron?

Den helige Ande 1) ger människan genom tron liv i Kristus och 2) gör henne till en ny människa med nytt sinne, ny håg och ny kraft att göra Guds vilja.

1) Jag lever, fast inte längre jag själv, det är Kristus som lever i mig. Så länge jag ännu lever här i världen, lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och offrat sig för mig. (Gal. 2:20)

2) Eftersom ni är söner, har Gud sänt sin Sons Ande in i vårt hjärta. (Gal. 4:6) Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit. (2 Kor. 5:17)

Den förlorade sonen var som död för sin far, men blev levande igen (Luk. 15:24). Medan Petrus talade i Cornelius´ hus, föll den helige Ande över alla dem som hörde hans tal. (Apg. 10:44). Paulus, som varit en hädare och en hänsynslös förföljare, blev en trogen Herrens apostel (1 Tim. 1:12-13).

Mig då, o Gud, din Ande giv,
som syndens lust kan döda
och av sin kraft till evigt liv
på nytt min ande föda.
För tro och hopp
han låter opp
de himlaportar klara;
för övermod,
för kött och blod
de skola slutna vara.

Men alla äro barn av dig,
som av din Ande drivas;
och är jag barn, så skall ock mig
det goda arvet givas.
Bland sorg och brist
jag då förvisst
min tröstekälla finner,
min själaro
uti den tro
som världen övervinner.

Som dagg, av morgonrodnan född,
skall trones frukt ock flöda.
Naturen skall, av nåden stödd,
sig för allt gott bemöda.
Med hågen bytt,
med hjärtat nytt,
ny hörsamhet och lydnad
förbliva skall
mitt barnakall,
och helighet min prydnad.

(SvPs 366:3-5)

154 Hur behåller den helige Ande människan i tron?

Den helige Ande fortsätter att kalla och upplysa den troende människan. På det sättet hjälper Anden henne att under daglig bättring hos sin Frälsare söka och ta emot ny syndaförlåtelse och ökad kraft till ständig tillväxt i helgelse.

Med Guds makt blir ni genom tron bevarade till en frälsning som är beredd för att uppenbaras i den yttersta tiden. (1 Petr. 1:5)

All nåds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, sedan ni en liten tid har lidit, han ska fullkomna, stödja, styrka och stadfästa er. (1 Petr. 5:10)

Ni har avklätt er den gamla människan med hennes gärningar och iklätt er den nya, den som förnyas till sann kunskap och så blir en avbild av honom som har skapat henne. (Kol. 3:9-10).

David hade behov av ständig syndaförlåtelse (Psalt. 19:13). I Sion ska ingen invånare säga "jag är svag", ty folket som bor där har fått sin missgärning förlåten (Jes. 33:24). Nikodemus tillväxte i frimodig bekännelse (Joh. 3:2, 7:50, 19:39). Paulus förmanade Titus att allvarligt framhålla hur Guds nåd lär oss att försaka ogudaktigheten och de världsliga lustarna (Tit. 2:11-12, 15). Paulus fick "en påle i köttet" för att han inte skulle förhäva sig (2 Kor. 12:7-10).

155 Vad ska den troende människan göra för att behållas i tron?

Hon ska 1) hålla fast vid Herrens ord, 2) vaka, bedja och 3) strida, samt efter sin Frälsares anvisning bruka hans heliga nattvard.

1) Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar. (Joh. 8:31)

2) Vaka och be att ni inte utsätts för prövning. (Matt. 26:41) Om någon vill gå i mina spår, måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. (Matt. 16:24)

3) Kämpa trons goda kamp, sök vinna det eviga livet som du har kallats till. (1 Tim. 6:12)

Jesus sa till frestaren: "Människan ska inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun." (Matt. 4:4). De första kristna deltog troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen, i brödbrytandet och bönerna (Apg. 2:42). Paulus förmanade de kristna i Efesos att ta på sig Guds rustning (Ef. 6:11-18). Judas förrådde Jesus därför att han inte var på sin vakt mot girighetssynden (Joh. 12:4-6). Demas fattade kärlek till denna världen (2 Tim. 4:10). Hymenaios och Alexandros blev hädare sedan de lidit skeppsbrott i tron (1 Tim. 1:19-20). Då David efter sitt avfall åter vände sig till Herren fick han nåd (2 Sam. 11 och 12).

Som vattenfågeln dyker ned
i fjärdens klara bölja
att minsta fläck av stoft därmed
från sina vingar skölja,
så tvår sig anden ren och skär
i ordets djup, det klara,
och känner att hans hem det är
där han i fröjd får vara.
(SvPs 64:6)

Här står jag i en andlig strid
som ger mig sorg och ängslan,
ty satan unnar ingen frid
åt dem som dig vill tjäna.
Så vill jag lita på din nåd,
ditt helga namn åkalla
för mig och alla.
Låt ej ditt folk förgås,
o Gud, som dig förbarmar.
(SvPs 564:5)

Vår Herres Jesu minnesfest
den högtid är som gläder mest.
Där vi hans hågkomst firar nu
livslevande han är ännu.
Halleluja för Herrens bord
i himmelen och på vår jord!
Halleluja för dig som kom
och låste upp Guds helgedom! 

160 Genom vem ska ordet predikas och sakramenten utdelas i församlingen?

Genom det av Kristus instiftade predikoämbetet, som också kallas Andens ämbete.

Jesus sa till sina lärjungar: Frid åt er alla! Som Fadern har sänt mig sänder jag er. (Joh. 20:21)

Gud har gjort oss skickliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstav utan ande. (2 Kor. 3:6).

Då Titus vistades på Kreta, fick han av Paulus befallningen att i varje stad tillsätta äldste. (Tit. 1:5)

Du själv förordnat, Herre Gud,
ett ämbete på jorden,
som ska förkunna dina bud
och alla löftesorden,
så vi som detta hör och lär
i tro den andra håller kär,
i Kristus kristligt lever.

(Jfr SvPs 419:1)


Ja, du Guds Ande god,
vår tröst i nöd och fara,
vi ber att du oss än
välsignar och bevarar.
Du genom dop och ord
och ordets ämbete
har gjort oss till ditt folk.
Din frukt oss alla ge!

175 Varför har Kristus lärt oss att i bönen säga "Fader vår"?

För att genom detta påminna oss om att vi i kärlek ska be med varandra och för varandra.

Först och främst uppmanar jag till bön och åkallan, till förbön och tacksägelse för alla människor. (1 Tim. 2:1)

Då Paulus i Miletos kallat till sig de äldste från Efesos, föll han på knä och bad tillsammans med alla de andra (Apg. 20:36). Abraham bad för Sodom och Gomorra (1 Mos. 18:22-32).

Kristne, medan vi här vandra,
låtom oss på fädrens vis
fromma bedja med varandra,
glada sjunga Herrens pris.
Barnens liksom fädrens ljud
stige upp till samme Gud,
att hans godhet nederkalla
över oss och över alla.
(SvPs 77:4)

178 När hålls Guds namn heligt hos oss?

Guds namn hålls heligt hos oss, när 1) Guds ord lärs rent och klart och 2) vi som Guds barn lever heligt efter det.

1) Den som har mottagit mitt ord, han må tala mitt ord i sanning. (Jer. 23:28)

2) På samma sätt ska ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himmelen. (Matt. 5:16).

1) Paulus förfalskade inte Guds ord (2 Kor. 2:17).

2) Josef helgade Guds namn genom ett rent och heligt liv (1 Mos. 39:9)

Ack, Herre Jesus, hör min röst,
gör dig ett tempel i mitt bröst.
Uti mitt hjärta bliv och bo,
så har jag tröst och evig ro.
(SvPs 125:13)

181 Kommer inte Guds rike utan att vi ber om det?

Guds rike kommer visserligen av sin egen kraft och inte genom kraften av vår bön, men vi bör ändå genom bönen bereda väg för Guds rike både hos oss själva och hos andra.

Gud sände sin Son och med honom himmelriket utan vår bön (Matt. 21:37-43). Trots motståndet från översteprästerna, rådsherrarna och andra Guds rikes fiender gick ändå detta rike segrande fram (Apg. 5:17-43, 19:23-40). Paulus uppmanade de kristna att be Gud att han ville öppna en dörr för ordet så att han kunde predika hemligheten med Kristus (Kol. 4:3).

182 Vad ber vi alltså om i den andra bönen?

Vi ber 1) att Guds rike ska komma in i vårt hjärta och 2) att det ska växa till och få fäste bland våra medmänniskor, tills 3) det slutligen för evigt fullkomnas i himmelen.

1) Sök först hans rike och hans rättfärdighet (Matt. 6:33)

2) Be för oss att Herrens ord vinner spridning och anseende (2 Tess. 3:1)

3) Halleluja! Herren, vår Gud, allhärskaren är nu konung. (Upp. 19:6)

1) Josef från Arimatea väntade efter Guds rike (Luk. 23:51)

2) Paulus bad till Gud att judarna skulle bli räddade (Rom. 10:1)

3) Gud har lovat sitt folk att "få ett rike som inte kan skakas" (Hebr. 12:28)

Vår Herre, hör min röst!
Du är min enda tröst!
Nu synd och satan vike!
Tillkomme, Gud, ditt rike!
Ja, låt mig din få vara,
som själv du vill försvara!

Att tjäna dig en dag
för mig har mer behag
än all den fröjd och ära
som världen kan begära.
Jag hellre dörren vaktar,
där man ditt ord betraktar.

Du är min sol i köld!
I strid är du min sköld!
Min tro kan du upptända,
allt ont ifrån mig vända,
mig skänka nåd och ära,
till salighet mig bära!

192 Hur gör Gud sin vilja rådande hos oss?

Gud gör sin vilja rådande hos oss, när han bryter och förhindrar vår köttsliga vilja och förtar allt ont råd - djävulens och världens onda anslag - och när han stärker och behåller oss fasta i sitt ord och i tron i alla våra livsdagar.

Frukta inte, du lilla jord, ty det har behagat er Fader att ge er riket. (Luk. 12:32)

Ty Guds makt skyddar er genom tron fram till den frälsning som finns beredd att uppenbaras i den sista tiden. (1 Petr. 1:5)

Gud bröt Saulus´ köttsliga vilja på vägen till Damaskus (Apg. 9:1-6). Gud förhindrade Farao att förgöra Israels barn vid Röda havet (2 Mos. 14:15-25). Herren ordnade det så, att de onda råd som Ahitofel gav Absalom om att överfalla David, gjordes om intet (2 Sam. 17:1-14). Gud hindrade djävulens anslag, när fångvaktaren i Filippi genom Paulus förhindrades att ta sitt liv (Apg. 16:27-28). Herodes mordplan mot Jesus gick om intet (Matt. 2:12-16), Jesu lärjungar stärktes i tron genom undret i Kana (Joh. 2:11). Djävulen drog bort David i synden, men Gud återvann honom och behöll honom sedan kvar i tron till livets slut (2 Sam. 11-12)