51 Vad förbjuder Gud i femte budet?

Gud förbjuder oss 1) att förkorta eller skada vår nästas liv, och 2) att genom vrede och hat, hämnd och oförsonlighet bryta mot honom.

1) Den som utgjuter människoblod, hans blod ska bli utgjutet av människor, ty Gud har gjort människan till sin avbild. (1 Mos. 9:6).

2) Var och en som hatar sin broder är en mandråpare, och ni vet att ingen mandråpare har evigt liv i sig. (1 Joh. 3:15). All bitterhet och häftighet och vrede, allt skriande och smädande vare fjärran ifrån er. (Ef. 4:31).

Allt mänskosläktet av ett blod
den store Guden danat,
och allas väg han, vis och god,
till samma mål har banat,
för att som barn av samme Far
och syskon till varandra
vi skulle våra prövningsdar
i endräkt genomvandra.

(SvPs 588:1)

53 Vad befaller Gud i femte budet?

Gud befaller att vi ska 1) leva fridsamt med vår nästa, samt 2) hjälpa och bistå vår nästa i alla faror och levnadsbehov.

1) Håll fred med alla människor, så långt det är möjligt och det kommer an på er. (Rom. 12:18). Kläd er som Guds utvalda, heliga och älskade, i hjärtlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, saktmod, tålamod. Och ha fördrag med varandra och förlåt varandra. (Kol. 3:12-13). Om någon slår dig på den högra kinden, så vänd också den andra kinden till. (Matt. 5:39).

2) Detta är den fasta jag vill ha: att du bryter ditt bröd åt den hungrige och skaffar de fattiga och husvilla härbärge, att du kläder den nakne var du än ser honom och inte drar dig undan för den som är ditt kött och blod. (Jes. 58:6-7).

I frid kan de mot målet vandra
som rätt förstår vad Gud befallt:
att som sig själva älska andra
men älska honom över allt,
som ont med ont ej vedergäller
men övervinner ont med gott
och hämnden glömmer eller ställer
uti den Högstes händer blott.

54 Hur ska vi enligt femte budet behandla vårt eget liv?

Vi ska 1) inte förkorta eller skada vårt eget liv, utan 2) vårda det som en gåva av Gud och använda det till Guds ära.

1) Gör dig själv inget ont. (Apg. 16:28).

2) Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka (Mark. 2:17). Kristus har dött för alla, för att de som lever inte mer ska leva för sig själva utan för honom som har dött och uppstått för dem (2 Kor. 5:15).

1) Judas förkortade sitt liv med våld, då han hängde sig själv (Matt. 27:5). Jesus frestades till överdåd (Matt. 4:5-6).

2) Aposteln Jakob hänvisar de sjuka till trons bön och insmörjning med olja (Jak. 5:14-15). Jesus bekräftar också de sjukas behov av läkare (Mark. 2:17).

Herre, för min kropp jag vill

tacksamhetens lov dig bära.

Dina storverk hör den till

och bör hållas i all ära,

fastän satan oss förfört

och vår härlighet förstört.

Särskild tjänst gör varje lem,

särskild kraft ska dem tillhöra

och din Ande helgar dem

att din goda vilja göra.

Kroppen blivit helgad nog,

då din Son själv mandom tog.

Av din Kyrka kroppen är

ju en bild och ett exempel.

Genom kärlek, tro och hopp

vare den din Andes tempel.

Blir den än på nytt till jord,

låt den uppstå härliggjord!