32 Vad befaller Gud i andra budet?

Gud befaller att vi med hjärta och mun ska 1) bekänna honom, 2) åkalla honom i all nöd, be, 4) tacka och lova.

Så låt oss då genom honom alltid till Gud bära fram ett lovets offer, d.v.s. en frukt från läppar som prisar hans namn. (Hebr. 13:15).

Låt i allting era önskningar bli kända inför Gud, genom åkallan och bön, med tacksägelse. (Fil. 4:6).

.Apostlarna bekände Jesus, fast de av den anledningen hade att vänta lidande och död. (Apg. 4:8-12,18,20; 5:28-32, 40-42). Tullindrivaren åkallade Guds namn i syndanöd (Luk. 18:13), Stefanus åkallade Jesu namn i dödsnöd (Apg. 7:59). David använde Guds namn till åkallan och bön, särskilt i botpsalmerna (Psalt. 6, 32, 38, 51, 102, 130 och 143). Job (Job 1:21) och Maria (Luk. 1:46-55) lovade Herrens namn. David använde Guds namn till tack och lov särskilt i lovpsalmerna (Psalt. 34, 103, 107, 117 och 136).

Mitt helga namn missbruka ej,
ditt tal skall vara ja och nej,
åkalla mig i nödens stund
och prisa mig av hjärtats grund.

46 Vad befaller Gud i fjärde budet?

Gud befaller att vi ska hålla våra 1) föräldrar och 2) 3) 4) överordnade i vördnad, tjäna dem, lyda dem, älska dem och ha dem för ögonen.

1) Ni barn, var era föräldrar lydiga i allt, ty detta är välbehagligt i Herren. (Kol. 3:22)

2) Underordna er för Herrens skull all samhällsordning, det må vara kejsaren, som har den högsta makten, eller ståthållarna, som är sända av honom för att straffa dem som gör det onda och belöna dem som gör det goda. (1 Petr. 2:13-14)

3) Lyssna till era ledare och foga er efter dem. De vakar över era själar eftersom de en gång ska avlägga räkenskap. Gör det till en glädje för dem och inte till en tung börda; det skulle inte vara lyckligt för er. (Hebr. 13:17).

4) Ni tjänare, var era jordiska herrar lydiga, med fruktan och bävan, av uppriktigt hjärta, såsom gällde det Kristus. (Ef. 6:5).

1) Josef älskade och vördade sin far samt försörjde honom på ålderdomen (1 Mos. 24:15-16). Rebecka (1 Mos. 24:15-16) och Rakel (1 Mos. 29:9) tjänade sina föräldrar. Jesus underordnade sig Josef och Maria (Luk. 2:51). Petrus vårdade sin sjuka svärmor i sitt hus (Matt. 8:14).

2) David bevisade Saul vördnad (1 Sam. 24:1-13). Jesus betalade skattepenningen utan uppskov (Matt. 17:24-27). Paulus förmanade till förbön för överheten (1 Tim. 2:1).

3) Paulus ansåg att översteprästen borde vördas för ämbetets skull (Apg. 23:1-5). Lydia bad att få härbärgera Paulus och hans medarbetare i sitt hus (Apg. 16:14-15). Paulus och TItus fick glädjas över korintiernas lydnad (2 Kor. 7:15-16).

4) Eleasar var trogen mot sin husbonde Abraham och var honom i allting till behag (1 Mos. 24). Naamans tjänsteflicka ville sin husbondes bästa (2 Kon. 5:2-3).

Anm. Då Jakob av sin mor Rebecka uppmanades att ljuga (1 Mos. 27:6-10), då apostlarna av Stora rådet befalldes att tiga om Jesus (Apg. 4:18-20), då Josef av sin husmoder uppmanades till otukt (1 Mos. 39:7-11), så var det deras plikt att lyda Gud mer än människor (Apg. 5:29).

Som tjänare åt tjänare
kom alla herrars Herre,
att frälsa det förtappade,
det större med det smärre,
och vid sin bortgång skänkte han
oss detta testamente:
Ni syskon, tjäna så varann
som jag er alla tjänte!

56 Av vem är äktenskapet instiftat?

Äktenskapet är instiftat av Gud, som vid människans skapelse förordnade 1) att en man och en kvinna skulle leva tillsammans såsom äkta makar, 2)  till inbördes bistånd samt 3) sitt släktes förökande och uppfostran.

1) Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två ska bli ett kött. Så är de inte mer två utan ett kött. Vad nu Gud har sammanfogat, får människan alltså inte skilja åt. (Matt. 19:5-6).

2) Herren Gud sade: "Det är inte gott att mannen är allena; jag vill göra åt honom en hjälp, en sådan som anstår honom." (1 Mos. 2:18)

3) Gud välsignade dem; Gud sade till dem: "Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden." (1 Mos. 1:28). Reta inte upp era barn, utan fostra och vägled dem efter Herrens vilja. (Ef. 6:4).

Abraham var angelägen att den son som var "född efter Anden" inte skulle ta sig hustru bland Herrens fiender (1 Mos. 24:3-4, jfr Gal. 4:29). Maria var trolovad med Josef, men de kom inte tillsammans förrän hon kom såsom hans hustru (Matt. 1:18,20). Jesus lydde dem som barn i allt (Luk. 2:51). Till bröllopet i Kana var både Jesus och hans mor bjudna (Joh. 2:1-2).

Gud som allting skapade
sig till lov och pris
skapade man och kvinna
och satte i paradis,
bjöd dem leva samman
som ett kött och blod,
ha sin Gud för ögonen 
och leva i kärlek god. 

166 Vad är bönen?

Bönen är 1) vårt hjärtas samtal med Gud, vår käre himmelske Fader, både 2) när vi ber honom om andligt och jordiskt gott och 3) när vi tackar och prisar hans heliga namn.

1) Låt oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen. (Klag. 3:41)

2) Åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du ska prisa mig. (Psalt. 50:15)

1) Hanna bad tyst i sitt hjärta till Gud (1 Sam. 1:12-15). Tullindrivaren bad av hjärtat med få ord (Luk. 18:13). Jesus bad länge i Getsemane (Luk. 22:44). Hycklarna ber så att människor ska se det (Matt. 6:5). Hedningarna tror att de blir bönhörda för sina många ords skull (Matt. 6:7, jfr 1 Kon. 18:26).

2) Lärjungarna bad om bönens gåva (Luk. 11:2). David bad om syndernas förlåtelse (Psalt. 51). Salomo bad om ett lydigt hjärta (1 Kon. 3:9-12). Den spetälske bad att få sin hälsa (Matt. 8:2). Agur bad om dagligt bröd (Ords. 30:8). Jakob ropade till Herren om beskydd och hjälp mot Esau (1 Mos. 32:11).

3) Moses och hans syster Mirjam och hela Israel prisade Gud efter räddningen genom Röda havet (2 Mos. 15:1-21). Maria och Sakarias sjöng var sin lovsång i glädjen över sin resp. livsfrukt (Luk. 1:46-55, 68-79). De ödmjukas längtan hör Herren (Psalt. 10:17).