15 Hur sker avguderi?

Avguderi sker genom att man 1) dyrkar beläten och skapade ting, eller eljest 2) vid något i världen så fäster sitt hjärta att det dras ifrån Gud. 

1) Jag är Herren din Gud. Du ska inga andra gudar ha jämte mig. Du ska inte göra dig något beläte, eller någon bild, vare sig av det som är uppe i himmelen eller av det som är nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden; du ska inte tillbe sådana, ej heller tjäna dem. (2 Mos. 20:2-5). De hade bytt bort Guds sanning mot lögn och tagit sig för att dyrka och tjäna det skapade framför Skaparen, honom som är högtlovad i evighet, amen. (Rom. 1:25).

2) Mig har de övergivit, en källa med friskt vatten, och de har gjort sig brunnar, usla brunnar som inte håller vatten. (Jer. 2:13).

1) Hedniskt avguderi: Israliterna offrade till guldkalven i öknen (2 Mos. 32:1-6). Efesierna dyrkade Diana (Apg. 19:24-35). Ahab tillbad solguden Baal (1 Kon. 16:31-32). Egyptierna hade till avgudar vissa djur o.s.v. (Jes. 19:1).

2) Avguderi av annat slag: a) Goliat, som var högmodig (1 Sam. 17:41-50) och fariseerna, som var egenrättfärdiga (Luk. 18:9) avgudade sig själva. b) Pilatus (Joh. 19:12,16) och Nikodemus (Joh. 3:2) hade människor till avgudar, ty de fruktade dessa mer än Gud. Herodes, som intagits av sådan kärlek till Herodias, att han mot Guds förbud tog henne till sig (Matt. 14:3-11), och Eli, som med klemig faderskärlek "ärade sina söner mer än Gud" (1 Sam. 2:29), hade också människor till avgudar. När hela folket förtröstade på Egypten mer än på Gud hade det likaledes människor till avgudar (2 Kon. 18:21). c) Kornbonden (Luk. 12:16-21), den rike ynglingen (Matt. 19:16-23) hade världens ägodelar till avgud (mammon, girighet, jfr Kol. 3:5). Den rike mannen (Luk. 16:19) och danserskan (Matt. 14:6) hade världens njutningar och nöjen till avgudar.

194 Ger Gud oss inte vårt dagliga bröd även utan att vi ber om det?

Gud ger även utan vår bön dagligt bröd så att det kan räcka åt alla människor, också till de onda.

Allas ögon väntar efter dig, och du ger dem deras mat i rätt tid. (Psalt. 145:15)

Han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. (Matt. 5:45)

Jesus mättade de fem tusen familjerna i öknen utan att någon hade bett honom om det (Joh. 6:11). Den rike bonden hade jordar som gav goda skördar (Luk. 12:15-21). Gud lät Nabal vara en rik och mäktig man, fast han var hård och ondskefull (1 Sam. 25:2-3).

197 Varför säger vi: giv oss idag?

För att vi inte ska misströsta och bekymra oss för morgondagen, utan tryggt lita på att Guds godhet är ny varje morgon.

Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. (Matt. 6:34)

Herrens nåd är det att det inte är ute med oss, ty det är inte slut med hans barmhärtighet. Den är var morgon ny. (Klag. 3:22-23)

Kornbonden bekymrade sig i onödan för hur han i många år skulle kunna njuta av det han samlat, eftersom hans liv skulle tas ifrån honom redan kommande natt (Luk. 12:19-20). Änkan i Sarefat, som när Elias kom dit under hungersnöden väntade sig att få äta ytterligare ett mål mat och sedan dö, fick med morgondagen en överraskande hjälp (1 Kon. 17:12). Israels barn behövde inte bekymra sig för morgondagen, eftersom Herren varje morgon lät nytt manna regna ner från himmelen (2 Mos. 16:14-15). Lärjungarna, som Jesus sände utan penningpung, påse eller sandaler, bekände att de inte saknade något (Luk. 22:35).

Anm. Gud frikallar oss inte från omtanke för morgondagen (Ords. 20:4). Josef skulle under de sju goda åren samla säd även för de hårda åren (1 Mos. 41:28-36)