106 Vad bör vi tänka om de olyckor, som träffar människorna här i världen?

De olyckor som träffar människorna bör vi inte anse såsom verkan av en slump eller av ett blint och obevekligt öde, utan såsom för syndens skull skickade av Gud, 1) de ogudaktiga till straff, varning och väckelse, men 2) de gudfruktiga till prövning och stadfästelse av deras hopp, kärlek och förtröstan till Gud.

1) Det är din ondska som bereder dig tuktan, det är din avfällighet som ådrar dig straff (Jer. 2:19)

2) Den allsmäktiges tuktan må du inte förkasta (Job 5:17). Av det som gör ansiktet sorgset far hjärtat väl (Pred. 7:3). Den Herren älskar, den tuktar han. (Hebr. 12:6)

1) Gud lät Absalom dödas i upproret mod fadern (2 Sam. 18:6-18). Farao varnades genom de många plågor Gud sände honom (2 Mos. 7-12). Då Manasse i fjättrar fördes bort till Babel, väcktes han till besinning (2 Krön. 33:11-13).

2) Jesus prövade Marta och Maria genom att låta deras bror Lasarus dö, och stärkte deras tro, hopp och kärlek genom att låta hjälpen dröja (Joh. 11:1-45). Job prövades genom svåra lidanden som Herren lät Åklagaren tillfoga honom (Job 1-3). Till den rike ynglingen sa Jesus: Kom och ta korset på dig och följ mig (Mark. 10:21).


Tänk inte i din motgångstimma
att du av Gud förgäten är!
Han skingrar sorgen som en dimma
och har dig alltid lika kär.
Tänk: tiden snart förbyter sig!
Ej alltid motgång drabbar dig.


Om alla skatter från oss fore
förblir dock Jesus hos oss kvar!
Om ingen vän i världen vore,
en vän i Jesus dock jag har.
Den sig åt honom anförtror
av lyckans skiften ej beror.

Så falle då på våra kinder
ej mera någon tröstlös tår.
Vår nöd med Jesus oss förbinder,
ja, vi är hans och han är vår.
Han våra sorger ska till slut
likt våra synder plåna ut.

171 Hur uppfyller Gud sitt löfte om bönhörelse?

När hans tid kommer uppfyller Gud sitt löfte om bönhörelse så att han ger oss det vi bett om, eller det som är bättre och nyttigare.

Mina vägar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger Herren. (Jer. 55:8)

På den spetälskes bön följde snart den hjälp han begärde (Matt. 8:2-3). Då Marta och Maria sände bud till Jesus om sin brors sjukdom, väntade Jesus med hjälpen några dagar (Joh. 11:6, 39). Tjänaren som var skyldig tio tusen pund, bad kungen om mera tid för att betala, men fick istället hela skulden efterskänkt (Matt 18:22-27). Rövaren som bad att Jesus skulle tänka på honom, fick samma dag vara med Jesus i paradiset (Luk. 23:42-43).

Då är det bättre tåligt lida,
i hoppet och i Gud förnöjd,
och troget be och honom bida,
vars hjälp är viss, om än fördröjd.
Vår Gud som känner allting mer,
han vet vår nöd förrän vi ber.

Han svar på bönen förbereder
och sänder oss vad nyttigt är.
Vad vi av troget hjärta beder,
det märker strax vår Fader kär
och kommer förrän vi kan tro
med styrka, glädje, tröst och ro.