Genom att Kristus uppstod och lever, har han 1) bevisat sig vara en fullkomlig Frälsare och 2) för oss blivit en orsak till rättfärdighet och liv.
1) Jesus Kristus är med kraft bevisad vara Guds Son, allt ifrån uppståndelsen från de döda. (Rom. 1:4)
2) Om Kristus inte har uppstått, så är er tro förgäves; ni är då ännu kvar i era synder (1 Kor. 15:17). Jesus utgavs för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull. (Rom. 4:25).
Kristus uppstod på tredje dagen och uppenbarade sig samma dag: 1) för Maria Magdalena (Joh. 20:11-18), 2) för Petrus (Luk. 24:34), 3) för två lärjungar på väg till Emmaus (Luk. 24:13-35) och 4) för de inom lyckta dörrar samlade lärjungarna (Joh. 20:19-23). Han uppenbarade sig också 5) för dessa samt Tomas åtta dagar därefter (Joh. 20:24-29), 6) för sju lärjungar vid Tiberias sjö, 7) för mer än femhundra bröder på en gång (1 Kor. 15:6), 8) för Jakob (1 Kor. 15:7), 9) för alla apostlarna på ett berg i Galileen (Matt. 28:16-20) och 10) för dessa vid Oljeberget eller Olivberget, varifrån han, efter att ha välsignat dem, for upp till himmelen (Luk. 24:50-52, Apg. 1:1-11).
Upp, min tunga,
att lovsjunga
Hjälten som på korsets stam
för oss blödde,
led och dödde
som ett skuldlöst offerlamm.
Han ur griften
efter Skriften
nu i ära träder fram.
Han fullgjorde
vad vi borde
och blev vår rättfärdighet.
Han avvände
vårt elände
för båd tid och evighet.
Han förvärvde
att vi ärvde
ljus och liv och salighet.
Vi förlossas,
ormen krossas,
avgrundens och dödens makt
nu är bunden.
Från den stunden
allt är Sonen underlagt.
Nu är helat
vad vi felat
och Guds nåd i ljuset bragt.
Gamla, unga
må lovsjunga
Faderns makt och härlighet
och hembära
Sonen ära
för så stor barmhärtighet,
prisa Anden
som vid handen
leder oss till salighet.
(SvPs 147:1-4)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar