10 Varigenom förnimmer vi Guds lag i vårt hjärta?

Vi förnimmer Guds lag i vårt hjärta genom samvetet, som bjuder och gillar det goda, men förbjuder och fördömer det onda.

Hedningarna har inte lagen, men om de av naturen fullgör lagens krav, då är de sin egen lag fast de saknar lagen.  Därmed visar de att de som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan; om det vittnar också deras samvete och deras tankar, när tankarna anklagar varandra och försvarar sig. (Rom. 2:14-15).

Vaket var samvetet hos Josef när han flydde synden (1 Mos. 39:5) och hos David när "hans hjärta slog honom" sedan han förgått sig genom folkräkningen (2 Sam. 24:10). Sovande var däremot Davids samvete då han syndade med Batseba utan att förskräckas (2 Sam. 11). Förhärdat är samvetet hos den som försmädar Guds Ande, ty då kan det i nådatiden aldrig vakna (Mark. 3:29), jfr Farao (2 Mos. 9:34-35). Det vakna samvetet blev sovande hos Judas, då han inte brydde sig om Jesu varningar för synden (Joh. 6:70-71, 12:4-8) och hos Demas, då han fattade kärlek till denna världen (2 Tim. 4:10). Det sovande samvetet blev vaket hos David, då han tog sin dom på sig genom Natans predikan (2 Sam. 12:1-13). Ont samvete hade Adam (1 Mos. 3:7-11), Herodes (Matt. 14:1-13), Judas (Matt 27:3-5), för de visste med sig synden, men bekände den inte för Gud. Gott samvete hade Paulus efter vistelsen i Korint, för han visste med sig att han vandrat ärligt inför Herren (2 Kor. 1:12, jfr 1 Petr. 3:16), men också David, sedan han fått visshet om att Gud förlåtit honom alla hans synder (Psalt. 51, 103:1-3, jfr Hebr. 10:22).

Vart flyr jag för Gud och hans eviga lag? 
Den drabbar mig nära och fjärran. 
Hur skall jag på domens förfärliga dag 
väl kunna bestå inför Herran? 
Gud vare mig syndare nådig.  

O du som mig skapat, min Frälsare bliv, 
mig led och mig styrk med din Ande. 
Din frid mitt oroliga samvete giv. 
Din tröst låt med tårarna blandas. 
Gud vare mig syndare nådig. 

(SvPs 547:1,4).

19 När sätter vi all tro och lit till Gud?

Vi sätter all tro och lit till Gud, när vi av allt hjärta förtröstar på hans ord och löften, så att vi av honom söker väntar allt gott till kropp och själ.

Mina barn, akta er för avgudarna! (1 Joh. 5:21).

Till dig tar min själ sin tillflykt. Ja, under dina vingar skugga vill jag ta min tillflykt. (Psalt. 57:2).

De tre männen Sadrak, Mesak och Abed-Nego (Hananja, Misael och Asarja) förtröstade på Herren även i den brinnande ugnen (Dan. 3:17-18). David väntade hjälp från Herren i striden mot Goliat (1 Sam. 17:37-51). Israel och Elis söner hade en falsk förtröstan till Gud, då de väntade hjälp från honom utan att vilja lyda hans ord (1 Sam. 4:3-11).

Guds ord och löfte skall bestå,
vi det i hjärtat bäre.
För himmel, ej för jord, vi gå
till strids och glade äre,
äre alltid väl till mods,
fast vi våge gods
och ära, liv och allt,
ske blott som Gud befallt!
Guds rike vi behålle.

(SvPs 237:4)

32 Vad befaller Gud i andra budet?

Gud befaller att vi med hjärta och mun ska 1) bekänna honom, 2) åkalla honom i all nöd, be, 4) tacka och lova.

Så låt oss då genom honom alltid till Gud bära fram ett lovets offer, d.v.s. en frukt från läppar som prisar hans namn. (Hebr. 13:15).

Låt i allting era önskningar bli kända inför Gud, genom åkallan och bön, med tacksägelse. (Fil. 4:6).

.Apostlarna bekände Jesus, fast de av den anledningen hade att vänta lidande och död. (Apg. 4:8-12,18,20; 5:28-32, 40-42). Tullindrivaren åkallade Guds namn i syndanöd (Luk. 18:13), Stefanus åkallade Jesu namn i dödsnöd (Apg. 7:59). David använde Guds namn till åkallan och bön, särskilt i botpsalmerna (Psalt. 6, 32, 38, 51, 102, 130 och 143). Job (Job 1:21) och Maria (Luk. 1:46-55) lovade Herrens namn. David använde Guds namn till tack och lov särskilt i lovpsalmerna (Psalt. 34, 103, 107, 117 och 136).

Mitt helga namn missbruka ej,
ditt tal skall vara ja och nej,
åkalla mig i nödens stund
och prisa mig av hjärtats grund.

45 För vilket ändamål har Gud givit våra föräldrar och överordnade makt över oss?

Gud har givit våra 1) föräldrar och 2)3)4) överordnade makt över oss, för att de, såsom Guds tjänare, ska vårda sig om oss och var och en på sitt sätt befrämja vår sanna välfärd.

1) Ni fäder, reta inte upp era barn, utan fostra och vägled dem efter Herrens vilja (Ef. 6:4).

2) Varje människa ska underordna sig all den överhet hon har över sig. Ty det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är förordnad av honom. - - - Vill du slippa känna fruktan för överheten, gör då det goda, och den ska berömma dig; den står ju i Guds tjänst för att du ska kunna nå det goda. (Rom. 13:1,3b-4).

3) Å Kristi vägnar är vi alltså sändebud; det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: Låt försona er med Gud. (2 Kor. 5:20). Var herdar för den hjord som Gud har anförtrott er och vaka över den, inte av tvång utan självmant, så som Gud vill, inte av vinningslystnad utan av hängivenhet. Uppträd inte som herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden. (1 Petr. 5:2-3).  

4) Ni herrar, ge era tjänare det som är rätt och skäligt. Ni vet ju att också ni har en herre - i himmelen. (Kol. 4:1)

1) Abraham befallde sina barn och sitt hus att hålla Herrens vägar (1 Mos. 18:19). Man bar fram barn till Jesus och han välsignade dem (Mark. 10:13-16). Elia visste att hans söner levde illa, men bestraffade dem inte på allvar (1 Sam. 3:13).

2) David (1 Kon. 15:5), Hiskia (2 Kon. 18:1-6), Josia (2 Kon. 23:1-25), m.fl. var gudfruktiga kungar. Samuel var en samvetsgrann domare (1 Sam. 12:3-4). Ahab befrämjade hedniska styggelser (1 Kon. 16:29-34). Herodes regerade med grymhet (Matt. 2:16). Samuels söner var orättfärdiga domare (1 Sam. 8:3).

3) Profeten Hesekiel skulle varna de ogudaktiga (Hes. 3:17-19). Petrus fick av Jesus uppdraget att föda och vårda hans får och lamm (Joh. 21:15-17). Israels falska profeter tillsade frid, där ingen frid var, bedrövade de rättfärdigas hjärtan och styrkte de ogudaktiga (Hes. 13:10,22). Falska lärare ska finnas, som smyger in fördärvliga partier (2 Petr. 2:1).

4) Den romerske officeren hade en tjänare som han aktade högt, och som han sökte hjälp för hos Jesus (Luk. 7:2-3). Laban lurade Jakob på den utlovade lönen (1 Mos. 31:6-7).

I Guds församling Herren Gud 
förkunnar dessa orden 
för dem som sattes på hans bud 
till domare på jorden: 
"Upp, skipa rätt för hög och låg 
med lag från domartronen, 
men väg dem väl på samma våg 
och se ej till personen!" 

"Ja, skaffa faderlösa rätt 
och ingen möda spara, 
förtrycktas börda gör mer lätt, 
oskyldiga försvara! 
Mot våld och list ett heligt skydd 
åt värnlösheten ägna 
och rätt och sanning i var bygd 
till jordens glädje hägna." 

"Ty snart ni härifrån tas bort, 
besinna väl de orden, 
ni måste dömas inom kort, 
ni domare på jorden!" 
Så talar han som skall en dag 
oss inför rätta ställa 
och efter helighetens lag 
oss alla vedergälla.

46 Vad befaller Gud i fjärde budet?

Gud befaller att vi ska hålla våra 1) föräldrar och 2) 3) 4) överordnade i vördnad, tjäna dem, lyda dem, älska dem och ha dem för ögonen.

1) Ni barn, var era föräldrar lydiga i allt, ty detta är välbehagligt i Herren. (Kol. 3:22)

2) Underordna er för Herrens skull all samhällsordning, det må vara kejsaren, som har den högsta makten, eller ståthållarna, som är sända av honom för att straffa dem som gör det onda och belöna dem som gör det goda. (1 Petr. 2:13-14)

3) Lyssna till era ledare och foga er efter dem. De vakar över era själar eftersom de en gång ska avlägga räkenskap. Gör det till en glädje för dem och inte till en tung börda; det skulle inte vara lyckligt för er. (Hebr. 13:17).

4) Ni tjänare, var era jordiska herrar lydiga, med fruktan och bävan, av uppriktigt hjärta, såsom gällde det Kristus. (Ef. 6:5).

1) Josef älskade och vördade sin far samt försörjde honom på ålderdomen (1 Mos. 24:15-16). Rebecka (1 Mos. 24:15-16) och Rakel (1 Mos. 29:9) tjänade sina föräldrar. Jesus underordnade sig Josef och Maria (Luk. 2:51). Petrus vårdade sin sjuka svärmor i sitt hus (Matt. 8:14).

2) David bevisade Saul vördnad (1 Sam. 24:1-13). Jesus betalade skattepenningen utan uppskov (Matt. 17:24-27). Paulus förmanade till förbön för överheten (1 Tim. 2:1).

3) Paulus ansåg att översteprästen borde vördas för ämbetets skull (Apg. 23:1-5). Lydia bad att få härbärgera Paulus och hans medarbetare i sitt hus (Apg. 16:14-15). Paulus och TItus fick glädjas över korintiernas lydnad (2 Kor. 7:15-16).

4) Eleasar var trogen mot sin husbonde Abraham och var honom i allting till behag (1 Mos. 24). Naamans tjänsteflicka ville sin husbondes bästa (2 Kon. 5:2-3).

Anm. Då Jakob av sin mor Rebecka uppmanades att ljuga (1 Mos. 27:6-10), då apostlarna av Stora rådet befalldes att tiga om Jesus (Apg. 4:18-20), då Josef av sin husmoder uppmanades till otukt (1 Mos. 39:7-11), så var det deras plikt att lyda Gud mer än människor (Apg. 5:29).

Som tjänare åt tjänare
kom alla herrars Herre,
att frälsa det förtappade,
det större med det smärre,
och vid sin bortgång skänkte han
oss detta testamente:
Ni syskon, tjäna så varann
som jag er alla tjänte!

52 Har då Gud inte givit någon människa makt över andras liv?

Gud har givit överheten makt att beröva missdådare livet och skydda samhället mot fiender.

Överheten bär inte svärdet förgäves, utan är en Guds tjänare, en hämnare, till att utföra vredesdomen över den som gör vad ont är. (Rom. 13:4)

På kung Sauls befallning dödade David Goliat i kriget mot filisteerna. (1 Sam. 17:37-51).

57 Vad förbjuder Gud i sjätte budet?

Gud förbjuder inte bara 1) äkta makars otrohet mot varandra, utan 2) all otukt, vare sig i begär, tankar, ord, åthävor eller gärningar.

1) Äktenskapet ska alltid hållas i ära, otuktiga och äktenskapsbrytare ska Gud döma. (Hebr. 13:4).

2) Var och en som med begärelse ser på en annans hustru, har redan begått äkenskapsbrott med henne i sitt hjärta. (Matt. 5:28). Otukt och annan orenhet eller själviskhet får det inte ens vara tal om bland er, det anstår inte de heliga. Inte heller oanständigt och tanklöst eller lättsinnigt tal - sådant passar sig inte - utan bara tacksägelse till Gud. (Ef. 5:3-4).

1) Herodias övergav sin make Filippus och levde med Herodes. (Mark. 6:17-18)

2) Potifars hustru kastade sina ögon på Josef (1 Mos. 39:7). Sodomiterna drog sig inte för att tala oanständigt (1 Mos. 19:1-10, Jes. 3:9). En israelitisk man förde in en midjanitisk kvinna i tältets sovrum (4 Mos. 25:6-15). Herodias dotter dansade och gjorde Herodes och hans sällskap förtjust (Matt. 14:6-9). David såg på Urias hustru Batseba, upptändes av begär och gjorde hor med henne även i handling (2 Sam. 11:1-5). Då Jesus varnar för synd mot sjätte budet, antyder han särskilt att ögat och handen kan vara till förförelse (Matt. 5:29-30).

Du ska ej heller göra hor,
ty därpå följer plåga stor,
men trogen mot den maka var
som Herren Gud dig givit har.

64 Hur bär man falskt vittnesbörd mot sin nästa?

Genom att man 1) beljuger, förråder, baktalar eller illa beryktar sin nästa, liksom också genom att man 2) förvillar och bedrar sin nästa med osant tal.

1) Döm inte så ska ni inte bli dömda. Förklara ingen skyldig, så ska ni inte dömas skyldiga. (Luk. 6:37) Lägg därför bort allt slags ondska, falskhet och förställning, avund och förtal. (1 Petr. 2:1)

2) Ett falskt vittne blir inte ostraffat, och den som främjar lögn kommer inte undan. (Ords. 19:5).

1) Potifars hustru beljög Josef (1 Mos. 39:11, 18). Farisen i templet dömde tullindrivaren (Luk. 18:11). Judas förrådde Jesus genom att uppenbara för fienden var han befann sig (Matt. 26:14-16, 48-49). Paulus beklagar att somliga änkor sprang omkring i husen med skvaller (1 Tim. 5:11-13). Paulus´ systerson kunde inte med gott samvete förtiga sammansvärjningen mot morbrodern (Apg. 23:12-22). Hedningarna brukade förtala de kristna som ogärningsmän (1 Petr. 12:2). Absalom spred ut onda rykten om David. (2 Sam. 15:1-6).

2) Abraham förvillade Abimelek med halvsanningen att Sara var hans syster (1 Mos. 20:1-12). Väktarna bedrog folket med osant tal om påskmorgonens tilldragelse (Matt. 28:13-15). Folket i Cesarea smickrade Herodes genom att ropa att han talade som en gud (Apg. 12:21-23).

Jag väja må det ord
som villar eller sticker
och fly som själamord
allt baktal och allt smicker.
Jag sanning tala vill
och anse som ett rån
såväl att lägga till
som taga därifrån.

66 Vad befaller Gud i åttonde budet?

Gud befaller 1) att vi ska ursäkta vår nästa, tänka och tala väl om honom och tyda allt till det bästa och 2) alltid hålla oss till sanningen.

1) Framför allt ska ni älska varandra hängivet, ty kärleken gör att många synder blir förlåtna. (1 Petr. 4:8)

2) Lägg därför bort lögnen och tala sanning, var och en till sin nästa. (Ef. 4:25). Ljug inte för varandra. (Kol. 3:9).

Abimelek talade väl om David hos Saul (1 Sam. 22:14). Jonatan talade till Davids bästa med Saul (1 Sam. 19:4-5). Jesus tydde fiendernas grymhet mot honom till det bästa (Luk. 23:34, jfr Apg. 3:17).

Jag söke ingen del
i mångas usla ära
att träffa nästans fel
och dem i dagen bära.
Den illasint grips an
jag kristligt hägna vill,
och där jag det ej kan
jag tige hellre still.

69 Vad förbjuder Gud i tionde budet?

Gud förbjuder 1) alla onda begärelser, och 2) särskilt de som kan förleda oss att dra eller locka man, hustru eller medarbetare m m från vår nästa.

1) Mina kära, jag uppmanar er att akta er för köttets begär som för krig mot själen. (1 Petr. 2:11)

2) När begäret så har blivit havande föder det synd. (Jak. 1:15)

1) Det begär som Eva fick till det förbjudna trädet förledde henne att äta av det (1 Mos. 3:6).

2) David drog till sig Batseba, Urias hustru (2 Sam. 11:3-4). Absalom lockade folket till otrohet mot sin kung (2 Sam. 15:1-5). Översteprästerna lockade väktarna att ljuga (Matt. 28:11-15). Kristus säger: Den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bäst om han fick en kvarnsten hängd om sin hals och sänktes i havets djup. (Matt. 18:6).

Din nästas hustru, hus och hem
begär ej, ha ej lust till dem,
men gör emot en annan så
som du vill att dig själv ska gå.

70 Vad befaller Gud i tionde budet?

Gud befaller att vi 1) ska vara rena från de onda begärelserna och 2) i uppriktig kärlek förmana och uppmana vår nästa att stanna kvar vid sina plikter.

1) Ni ska vara heliga, ty jag, Herren er Gud, är helig. (3 Mos. 19:2) Döda därför det jordiska hos er: otukt, orenhet, lidelser och onda lustar och själviskheten, detta avguderi. (Kol. 3:5)

2) Vi ska var och en tänka på vår nästa, på vad som är gott och bygger upp. (Rom. 15:2)

1) Före syndafallet var Adam och Eva heliga till sin natur (1 Mos. 1:27).

2) Josef påminde Potifars hustru om hennes plikt att vara trogen sin man (1 Mos. 39:7-9). Paulus sände Onesimus tillbaka till Filemon och förmanade denne att ta emot honom med kärlek (Filem. 1:12). David var så kärleksfull att Saul brast i gråt (1 Sam. 24:17-20). Korintiernas iver att offra sporrade andra (2 Kor. 9:2)

100 Har Gud förkastat det fallna människosläktet?

Nej, 1) Gud har av evighet beslutat och 2) efter syndafallet utlovat människornas frälsning, samt 3) i tidens fullbordan sänt sin enfödde Son till att vara människornas Frälsare.

1) Gud har utvalt oss i Kristus förrän världens grund var lagd. (Ef. 1:4).

2) Herren Gud sa till ormen: Jag ska sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din säd och hennes säd. Denna ska söndertrampa ditt huvud och du ska stinga den i hälen. (1 Mos. 3:14-15).

3) Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte ska förgås utan ha evigt liv. (Joh. 3:16).

Gud förnyade sitt frälsningslöfte till Abraham (1 Mos. 22:18), Isak (1 Mos. 26:4), Jakob (1 Mos. 28:14), David (1 Krön. 17:11-14, jfr Luk. 1:32), Jesaja (Jes. 53) m.fl.

Till ende Sonen sade han:
jag måste mig förbarma.
Far ner uti det syndaland
och lös de fångar arma
av deras synd och stora nöd,
fräls dem ifrån en evig död
och låt dem med dig leva.

(SvPs 345:4)

113 Varför kallas Jesus även Kristus?

Jesus kallas Kristus, eftersom han är 1) den i gamla testamentet utlovade Messias, d.v.s. 2) den med Guds Ande smorde och uppfyllde 3) salighetshövdingen.

1) Idag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren. (Luk. 2:11).

2) Ni känner förkunnelsen om Jesus från Nasaret och om hur Gud smort honom med helig Ande och kraft. (Apg. 10:36, 38).

3) Våra fäders Gud har uppväckt Jesus, som ni hade hängt upp på trä och dödat. Och Gud har med sin högra hand upphöjt honom till en hövding och Frälsare för att åt Israel ge bättring och syndernas förlåtelse. (Apg. 5:30-31)

Genom smörjelse invigdes Elisa till profet (1 Kon. 16:16), Aron till överstepräst (2 Mos. 29:7), David till konung (1 Sam. 16:13). Kristus invigdes av Gud vid sitt dop till sitt ämbete (Matt. 3:16-17). Teudas insatte sig själv till Frälsare, men han och alla de som trodde på honom blev tillintetgjorda (Apg. 5:36).

Kristus har också andra betydelsefulla namn: Immanuel (Gud med oss, Matt. 1:23), Guds Lamm (Joh. 1:29), Den gode herden (Joh. 10:11), Ordet (Joh. 1:1), A och O (Upp. 1:11), Amen, det trogna och sannfärdiga vittnet (Upp. 3:14) m.fl.

Vår egen kraft ej hjälpa kan,
vi vore snart förströdda.
Men med oss står den rätte man,
vi stå, av honom stödda.
Frågar du vad namn han bär?
Jesus Krist det är.
Han är den Herren Gud
som, klädd i segerskrud,
sin tron för evigt grundat.

(SvPs 237:2)

132 Vad är ändamålet med att Kristus återlöst dig?

Kristus har återlöst mig för att jag ska vara hans egen, förbli hos honom och leva med honom i hans rike och tjäna honom i evig rättfärdighet, oskuld och salighet, så som han är uppstånden ifrån döden, lever och regerar i evighet. 

Ty Kristus dog och fick liv igen för att härska över både döda och levande. (Rom. 14:9)

Kristus har offrat sig själv för oss, för att friköpa oss från alla våra synder och göra oss rena, så att vi blir hans eget folk, uppfyllda av iver att göra vad som är gott. (Tit. 2:14)

Fader, jag vill att de som du har gett mig skall vara med mig där jag är, för att de skall få se min härlighet, den som du har gett mig, eftersom du har älskat mig redan före världens skapelse. (Joh. 17:24)

Jfr: Genom Davids seger över Goliat vann hans folk seger (1 Sam. 17). Synderskan och Maria Magdalena m.fl. tjänade Herren Jesus, sedan han gjort dem fria från demonernas makt (Luk. 7:48-8:3). Lammets brud var klädd i skinande vitt linne och uppfylld med Guds härlighet (Upp. 19:8, 21:9-11).

I Guds helgedom ingången
han ock min förlossning funnit.
Han åt mig i synder fången
frid och frihet återvunnit.
I hans fotspår skall jag sträva,
en gång bli för himlen mogen,
dö från världen för att leva,
Gud, för dig, din vilja trogen. 

(SvPs 349:3)

143 Vad gör upplysningen genom lagen?

Upplysningen genom lagen gör att människan i sitt samvete känner Guds vrede och ångrar sin synd.

Först genom lagen har jag lärt känna synden. (Rom. 7:7)

Då David fick syn på sina synder, bekände han: Mina missgärningar går mig över huvudet, såsom en svår börda är de mig för tunga. (Psalt. 38:4-5). När Paulus vaknat till besinning över sin synd, kunde han varken äta eller dricka på tre dagar. (Apg. 9:9). Sonen som inte velat arbeta i sin fars vingård ångrade sedan detta och gick (Matt. 21:28-29)

144 När ångrar vi rätt våra synder?

Vi ångrar rätt våra synder, när vi 1) av hjärtat erkänner dem, 2) sörjer över dem och 3) längtar efter att bli befriade från dem.

Gud, var mig nådig efter din godhet. Utplåna mina synder efter din stora barmhärtighet. Ty jag känner mina överträdelser, och min synd är alltid inför mig. (Psalt. 51:3,5)

En sorg efter Guds vilja leder till en omvändelse som ger frälsning och som ingen behöver ångra. (2 Kor. 7:10)

David bekände sin synd (Psalt. 51). Då Petrus efter förnekelsen kom till besinning, gick han ut och grät bittert. (Luk. 22:61-62). Den förlorade sonen sa: Jag ger mig av hem till min far. (Luk. 15:17-19)

149 Vad är rättfärdiggörelsen?

Rättfärdiggörelsen är att Gud 1) för Kristi skull förlåter människan alla hennes synder och 2) av nåd upptar henne till sitt barn.

1) Så prisar också David den människa salig, som Gud räknar som rättfärdig oberoende av hennes gärningar: Saliga de vilkas överträdelser är förlåtna och vilkas synder är utplånade. (Rom. 4:6-7)

2) Alla är ni Guds barn, genom tron, i Kristus Jesus. (Gal. 3:26)  Då vi nu har gjorts rättfärdiga genom tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. (Rom. 5:1)

Natan sa till David att Herren förlåtit honom hans synd och att han inte skulle dö. (2 Sam. 12:13). Då tjänaren som var skyldig tiotusen talenter kastade sig ner och bönföll sin herre, efterskänkte denne hela hans skuld (Matt. 18:32). Till synderskan sa Jesus att hennes synder var förlåtna, att hennes tro hade hjälpt henne och att hon skulle gå i frid. (Luk. 7:48, 50). Den förlorade sonen kläddes i den finaste dräkten och blev på nytt barn hos sin far (Luk. 15:21-24). Paulus säger att Anden själv vittnar med vår ande om att vi är Guds barn (Rom. 8:16). Fångvaktaren visade stor glädje över att han och hela hans hushåll kommit till tro på Gud (Apg. 16:32-34).

Anm. Rättfärdiggörelsen har olika benämningar: Jag är den som utplånar dina överträdelser för min egen skull, och dina synder kommer jag inte mer ihåg (Jes. 43:25). Vem är en sådan Gud som du? Du ska kasta alla deras synder i havets djup (Mika 7:18-19). Så långt som öster är från väster låter han våra överträdelser vara ifrån oss (Psalt. 103:12). Blodet från Jesus, Guds Son, renar oss från all vår synd (1 Joh. 1:7). Nu blir det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus (Rom. 8:1). Om era synder än är blodröda, så kan de bli snövita (Jes. 1:18) m.m.

Tvivel ur min själ försvinne!
Evigt trofast Herren är!
Om hans milda faderssinne 
Anden kraftigt vittne bär. 
Mig med evig kärlek ser han, 
svar på bön så gärna ger han. 
Fast jag många synder har 
är han än min Gud och Far. 

Han vill låta nåden strömma, 
vem kan då anklaga mig? 
Ja, vem vågar mer fördöma 
den han fört till bords med sig? 
Gör mig syndens minne smärta, 
Gud är större än mitt hjärta. 
Minsta suck så väl han hör 
och av nåd rättfärdiggör. 

Jesus sig för mig utgivit, 
genom tron han nu är min. 
Av hans blod som offrat blivit 
flödar mod i hjärtat in. 
I hans eviga försoning 
vann jag tillgift och förskoning. 
Nådens dom var redan sagd 
innan världens grund blev lagd.

154 Hur behåller den helige Ande människan i tron?

Den helige Ande fortsätter att kalla och upplysa den troende människan. På det sättet hjälper Anden henne att under daglig bättring hos sin Frälsare söka och ta emot ny syndaförlåtelse och ökad kraft till ständig tillväxt i helgelse.

Med Guds makt blir ni genom tron bevarade till en frälsning som är beredd för att uppenbaras i den yttersta tiden. (1 Petr. 1:5)

All nåds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, sedan ni en liten tid har lidit, han ska fullkomna, stödja, styrka och stadfästa er. (1 Petr. 5:10)

Ni har avklätt er den gamla människan med hennes gärningar och iklätt er den nya, den som förnyas till sann kunskap och så blir en avbild av honom som har skapat henne. (Kol. 3:9-10).

David hade behov av ständig syndaförlåtelse (Psalt. 19:13). I Sion ska ingen invånare säga "jag är svag", ty folket som bor där har fått sin missgärning förlåten (Jes. 33:24). Nikodemus tillväxte i frimodig bekännelse (Joh. 3:2, 7:50, 19:39). Paulus förmanade Titus att allvarligt framhålla hur Guds nåd lär oss att försaka ogudaktigheten och de världsliga lustarna (Tit. 2:11-12, 15). Paulus fick "en påle i köttet" för att han inte skulle förhäva sig (2 Kor. 12:7-10).

155 Vad ska den troende människan göra för att behållas i tron?

Hon ska 1) hålla fast vid Herrens ord, 2) vaka, bedja och 3) strida, samt efter sin Frälsares anvisning bruka hans heliga nattvard.

1) Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar. (Joh. 8:31)

2) Vaka och be att ni inte utsätts för prövning. (Matt. 26:41) Om någon vill gå i mina spår, måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. (Matt. 16:24)

3) Kämpa trons goda kamp, sök vinna det eviga livet som du har kallats till. (1 Tim. 6:12)

Jesus sa till frestaren: "Människan ska inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun." (Matt. 4:4). De första kristna deltog troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen, i brödbrytandet och bönerna (Apg. 2:42). Paulus förmanade de kristna i Efesos att ta på sig Guds rustning (Ef. 6:11-18). Judas förrådde Jesus därför att han inte var på sin vakt mot girighetssynden (Joh. 12:4-6). Demas fattade kärlek till denna världen (2 Tim. 4:10). Hymenaios och Alexandros blev hädare sedan de lidit skeppsbrott i tron (1 Tim. 1:19-20). Då David efter sitt avfall åter vände sig till Herren fick han nåd (2 Sam. 11 och 12).

Som vattenfågeln dyker ned
i fjärdens klara bölja
att minsta fläck av stoft därmed
från sina vingar skölja,
så tvår sig anden ren och skär
i ordets djup, det klara,
och känner att hans hem det är
där han i fröjd får vara.
(SvPs 64:6)

Här står jag i en andlig strid
som ger mig sorg och ängslan,
ty satan unnar ingen frid
åt dem som dig vill tjäna.
Så vill jag lita på din nåd,
ditt helga namn åkalla
för mig och alla.
Låt ej ditt folk förgås,
o Gud, som dig förbarmar.
(SvPs 564:5)

Vår Herres Jesu minnesfest
den högtid är som gläder mest.
Där vi hans hågkomst firar nu
livslevande han är ännu.
Halleluja för Herrens bord
i himmelen och på vår jord!
Halleluja för dig som kom
och låste upp Guds helgedom! 

166 Vad är bönen?

Bönen är 1) vårt hjärtas samtal med Gud, vår käre himmelske Fader, både 2) när vi ber honom om andligt och jordiskt gott och 3) när vi tackar och prisar hans heliga namn.

1) Låt oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen. (Klag. 3:41)

2) Åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du ska prisa mig. (Psalt. 50:15)

1) Hanna bad tyst i sitt hjärta till Gud (1 Sam. 1:12-15). Tullindrivaren bad av hjärtat med få ord (Luk. 18:13). Jesus bad länge i Getsemane (Luk. 22:44). Hycklarna ber så att människor ska se det (Matt. 6:5). Hedningarna tror att de blir bönhörda för sina många ords skull (Matt. 6:7, jfr 1 Kon. 18:26).

2) Lärjungarna bad om bönens gåva (Luk. 11:2). David bad om syndernas förlåtelse (Psalt. 51). Salomo bad om ett lydigt hjärta (1 Kon. 3:9-12). Den spetälske bad att få sin hälsa (Matt. 8:2). Agur bad om dagligt bröd (Ords. 30:8). Jakob ropade till Herren om beskydd och hjälp mot Esau (1 Mos. 32:11).

3) Moses och hans syster Mirjam och hela Israel prisade Gud efter räddningen genom Röda havet (2 Mos. 15:1-21). Maria och Sakarias sjöng var sin lovsång i glädjen över sin resp. livsfrukt (Luk. 1:46-55, 68-79). De ödmjukas längtan hör Herren (Psalt. 10:17).