10 Varigenom förnimmer vi Guds lag i vårt hjärta?

Vi förnimmer Guds lag i vårt hjärta genom samvetet, som bjuder och gillar det goda, men förbjuder och fördömer det onda.

Hedningarna har inte lagen, men om de av naturen fullgör lagens krav, då är de sin egen lag fast de saknar lagen.  Därmed visar de att de som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan; om det vittnar också deras samvete och deras tankar, när tankarna anklagar varandra och försvarar sig. (Rom. 2:14-15).

Vaket var samvetet hos Josef när han flydde synden (1 Mos. 39:5) och hos David när "hans hjärta slog honom" sedan han förgått sig genom folkräkningen (2 Sam. 24:10). Sovande var däremot Davids samvete då han syndade med Batseba utan att förskräckas (2 Sam. 11). Förhärdat är samvetet hos den som försmädar Guds Ande, ty då kan det i nådatiden aldrig vakna (Mark. 3:29), jfr Farao (2 Mos. 9:34-35). Det vakna samvetet blev sovande hos Judas, då han inte brydde sig om Jesu varningar för synden (Joh. 6:70-71, 12:4-8) och hos Demas, då han fattade kärlek till denna världen (2 Tim. 4:10). Det sovande samvetet blev vaket hos David, då han tog sin dom på sig genom Natans predikan (2 Sam. 12:1-13). Ont samvete hade Adam (1 Mos. 3:7-11), Herodes (Matt. 14:1-13), Judas (Matt 27:3-5), för de visste med sig synden, men bekände den inte för Gud. Gott samvete hade Paulus efter vistelsen i Korint, för han visste med sig att han vandrat ärligt inför Herren (2 Kor. 1:12, jfr 1 Petr. 3:16), men också David, sedan han fått visshet om att Gud förlåtit honom alla hans synder (Psalt. 51, 103:1-3, jfr Hebr. 10:22).

Vart flyr jag för Gud och hans eviga lag? 
Den drabbar mig nära och fjärran. 
Hur skall jag på domens förfärliga dag 
väl kunna bestå inför Herran? 
Gud vare mig syndare nådig.  

O du som mig skapat, min Frälsare bliv, 
mig led och mig styrk med din Ande. 
Din frid mitt oroliga samvete giv. 
Din tröst låt med tårarna blandas. 
Gud vare mig syndare nådig. 

(SvPs 547:1,4).

15 Hur sker avguderi?

Avguderi sker genom att man 1) dyrkar beläten och skapade ting, eller eljest 2) vid något i världen så fäster sitt hjärta att det dras ifrån Gud. 

1) Jag är Herren din Gud. Du ska inga andra gudar ha jämte mig. Du ska inte göra dig något beläte, eller någon bild, vare sig av det som är uppe i himmelen eller av det som är nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden; du ska inte tillbe sådana, ej heller tjäna dem. (2 Mos. 20:2-5). De hade bytt bort Guds sanning mot lögn och tagit sig för att dyrka och tjäna det skapade framför Skaparen, honom som är högtlovad i evighet, amen. (Rom. 1:25).

2) Mig har de övergivit, en källa med friskt vatten, och de har gjort sig brunnar, usla brunnar som inte håller vatten. (Jer. 2:13).

1) Hedniskt avguderi: Israliterna offrade till guldkalven i öknen (2 Mos. 32:1-6). Efesierna dyrkade Diana (Apg. 19:24-35). Ahab tillbad solguden Baal (1 Kon. 16:31-32). Egyptierna hade till avgudar vissa djur o.s.v. (Jes. 19:1).

2) Avguderi av annat slag: a) Goliat, som var högmodig (1 Sam. 17:41-50) och fariseerna, som var egenrättfärdiga (Luk. 18:9) avgudade sig själva. b) Pilatus (Joh. 19:12,16) och Nikodemus (Joh. 3:2) hade människor till avgudar, ty de fruktade dessa mer än Gud. Herodes, som intagits av sådan kärlek till Herodias, att han mot Guds förbud tog henne till sig (Matt. 14:3-11), och Eli, som med klemig faderskärlek "ärade sina söner mer än Gud" (1 Sam. 2:29), hade också människor till avgudar. När hela folket förtröstade på Egypten mer än på Gud hade det likaledes människor till avgudar (2 Kon. 18:21). c) Kornbonden (Luk. 12:16-21), den rike ynglingen (Matt. 19:16-23) hade världens ägodelar till avgud (mammon, girighet, jfr Kol. 3:5). Den rike mannen (Luk. 16:19) och danserskan (Matt. 14:6) hade världens njutningar och nöjen till avgudar.

22 Vad förbjuds i Guds andra bud?

I Guds andra bud förbjuds att lättsinnigt nämna eller tala om Gud och i allmänhet  att 1) tanklöst, 2) hycklande eller 3) hånfullt umgås med Guds ord och andra heliga ting.

1) Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärta är långt ifrån mig. (Matt. 15:8) Låt inte ditt hjärta förhasta sig med att uttala något ord inför Gud. (Pred. 5:1).

2) Akta er för fariseernas surdeg, hyckleriet. (Luk. 12:1).

3) Fienden smädar Herren, och ett dåraktigt folk föraktar ditt namn. (Psalt. 74:18).

Selomits son smädade det heliga Namnet (3 Mos. 24:10-15). Herodes påstod hycklande att han ville hylla Jesus (Matt. 2:8). Farao frågade hånfullt: Vem är Herren, vars röst jag ska höra? (2 Mos. 5:2).

26 Vilka är syndiga eder?

Syndiga eder är 1) varje mened, 2) allt bedyrande vid Guds namn i dagligt tal, och 3) allt svärjande vid det som inte är Gud, vare sig vid djävulen eller vid något annat.

1) Därför säger Herren, Herren så: Så sant jag lever, jag ska förvisso låta min ed, som han har föraktat, och mitt förbund, som han har brutit, komma över hans huvud. (Hes. 17:19). Ni ska inte svära falskt vid mitt namn; då ohelgar du din Guds namn. Jag är Herren. (3 Mos. 19:12).

2) Ert tal vara sådant att ja är ja och nej är nej. Allt därutöver är av ondo. (Matt. 5:37).

3) Hur skulle jag då kunna förlåta dig? Dina barn har ju övergivit mig och svurit vid gudar som inte är gudar.

1) Sidkia bröt sin trohetsed till kungen i Babel (2 Krön. 36:13, Hes. 17:11-21).

2) Herodes bekräftade under gästabudet det fruktansvärda löftet till Herodias´ dotter med en ed (Matt. 14:6-9).

3) Fariseerna försvarade svordomar vid templet o.s.v. (Matt. 23:16).

Du skall ej svärja vid de skapta tingen,
ty himlen är Guds tron, hans fotpall jorden.
Ditt tal skall vara ja och nej, att ingen
därvid må fresta dig till synd i orden.

Tag dig i akt! Vill satan du åkalla
och bedja honom att din själ anamma,
så är han herren som skall dig befalla
och du hans träl är vorden med detsamma.

45 För vilket ändamål har Gud givit våra föräldrar och överordnade makt över oss?

Gud har givit våra 1) föräldrar och 2)3)4) överordnade makt över oss, för att de, såsom Guds tjänare, ska vårda sig om oss och var och en på sitt sätt befrämja vår sanna välfärd.

1) Ni fäder, reta inte upp era barn, utan fostra och vägled dem efter Herrens vilja (Ef. 6:4).

2) Varje människa ska underordna sig all den överhet hon har över sig. Ty det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är förordnad av honom. - - - Vill du slippa känna fruktan för överheten, gör då det goda, och den ska berömma dig; den står ju i Guds tjänst för att du ska kunna nå det goda. (Rom. 13:1,3b-4).

3) Å Kristi vägnar är vi alltså sändebud; det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: Låt försona er med Gud. (2 Kor. 5:20). Var herdar för den hjord som Gud har anförtrott er och vaka över den, inte av tvång utan självmant, så som Gud vill, inte av vinningslystnad utan av hängivenhet. Uppträd inte som herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden. (1 Petr. 5:2-3).  

4) Ni herrar, ge era tjänare det som är rätt och skäligt. Ni vet ju att också ni har en herre - i himmelen. (Kol. 4:1)

1) Abraham befallde sina barn och sitt hus att hålla Herrens vägar (1 Mos. 18:19). Man bar fram barn till Jesus och han välsignade dem (Mark. 10:13-16). Elia visste att hans söner levde illa, men bestraffade dem inte på allvar (1 Sam. 3:13).

2) David (1 Kon. 15:5), Hiskia (2 Kon. 18:1-6), Josia (2 Kon. 23:1-25), m.fl. var gudfruktiga kungar. Samuel var en samvetsgrann domare (1 Sam. 12:3-4). Ahab befrämjade hedniska styggelser (1 Kon. 16:29-34). Herodes regerade med grymhet (Matt. 2:16). Samuels söner var orättfärdiga domare (1 Sam. 8:3).

3) Profeten Hesekiel skulle varna de ogudaktiga (Hes. 3:17-19). Petrus fick av Jesus uppdraget att föda och vårda hans får och lamm (Joh. 21:15-17). Israels falska profeter tillsade frid, där ingen frid var, bedrövade de rättfärdigas hjärtan och styrkte de ogudaktiga (Hes. 13:10,22). Falska lärare ska finnas, som smyger in fördärvliga partier (2 Petr. 2:1).

4) Den romerske officeren hade en tjänare som han aktade högt, och som han sökte hjälp för hos Jesus (Luk. 7:2-3). Laban lurade Jakob på den utlovade lönen (1 Mos. 31:6-7).

I Guds församling Herren Gud 
förkunnar dessa orden 
för dem som sattes på hans bud 
till domare på jorden: 
"Upp, skipa rätt för hög och låg 
med lag från domartronen, 
men väg dem väl på samma våg 
och se ej till personen!" 

"Ja, skaffa faderlösa rätt 
och ingen möda spara, 
förtrycktas börda gör mer lätt, 
oskyldiga försvara! 
Mot våld och list ett heligt skydd 
åt värnlösheten ägna 
och rätt och sanning i var bygd 
till jordens glädje hägna." 

"Ty snart ni härifrån tas bort, 
besinna väl de orden, 
ni måste dömas inom kort, 
ni domare på jorden!" 
Så talar han som skall en dag 
oss inför rätta ställa 
och efter helighetens lag 
oss alla vedergälla.

57 Vad förbjuder Gud i sjätte budet?

Gud förbjuder inte bara 1) äkta makars otrohet mot varandra, utan 2) all otukt, vare sig i begär, tankar, ord, åthävor eller gärningar.

1) Äktenskapet ska alltid hållas i ära, otuktiga och äktenskapsbrytare ska Gud döma. (Hebr. 13:4).

2) Var och en som med begärelse ser på en annans hustru, har redan begått äkenskapsbrott med henne i sitt hjärta. (Matt. 5:28). Otukt och annan orenhet eller själviskhet får det inte ens vara tal om bland er, det anstår inte de heliga. Inte heller oanständigt och tanklöst eller lättsinnigt tal - sådant passar sig inte - utan bara tacksägelse till Gud. (Ef. 5:3-4).

1) Herodias övergav sin make Filippus och levde med Herodes. (Mark. 6:17-18)

2) Potifars hustru kastade sina ögon på Josef (1 Mos. 39:7). Sodomiterna drog sig inte för att tala oanständigt (1 Mos. 19:1-10, Jes. 3:9). En israelitisk man förde in en midjanitisk kvinna i tältets sovrum (4 Mos. 25:6-15). Herodias dotter dansade och gjorde Herodes och hans sällskap förtjust (Matt. 14:6-9). David såg på Urias hustru Batseba, upptändes av begär och gjorde hor med henne även i handling (2 Sam. 11:1-5). Då Jesus varnar för synd mot sjätte budet, antyder han särskilt att ögat och handen kan vara till förförelse (Matt. 5:29-30).

Du ska ej heller göra hor,
ty därpå följer plåga stor,
men trogen mot den maka var
som Herren Gud dig givit har.

64 Hur bär man falskt vittnesbörd mot sin nästa?

Genom att man 1) beljuger, förråder, baktalar eller illa beryktar sin nästa, liksom också genom att man 2) förvillar och bedrar sin nästa med osant tal.

1) Döm inte så ska ni inte bli dömda. Förklara ingen skyldig, så ska ni inte dömas skyldiga. (Luk. 6:37) Lägg därför bort allt slags ondska, falskhet och förställning, avund och förtal. (1 Petr. 2:1)

2) Ett falskt vittne blir inte ostraffat, och den som främjar lögn kommer inte undan. (Ords. 19:5).

1) Potifars hustru beljög Josef (1 Mos. 39:11, 18). Farisen i templet dömde tullindrivaren (Luk. 18:11). Judas förrådde Jesus genom att uppenbara för fienden var han befann sig (Matt. 26:14-16, 48-49). Paulus beklagar att somliga änkor sprang omkring i husen med skvaller (1 Tim. 5:11-13). Paulus´ systerson kunde inte med gott samvete förtiga sammansvärjningen mot morbrodern (Apg. 23:12-22). Hedningarna brukade förtala de kristna som ogärningsmän (1 Petr. 12:2). Absalom spred ut onda rykten om David. (2 Sam. 15:1-6).

2) Abraham förvillade Abimelek med halvsanningen att Sara var hans syster (1 Mos. 20:1-12). Väktarna bedrog folket med osant tal om påskmorgonens tilldragelse (Matt. 28:13-15). Folket i Cesarea smickrade Herodes genom att ropa att han talade som en gud (Apg. 12:21-23).

Jag väja må det ord
som villar eller sticker
och fly som själamord
allt baktal och allt smicker.
Jag sanning tala vill
och anse som ett rån
såväl att lägga till
som taga därifrån.

78 Med vad hotar Gud dem som syndar?

Gud hotar dem som syndar med många slags lidanden här i tiden och till sist med evig fördömelse.

Guds vrede uppenbaras från himmelen och drabbar all gudlöshet och orätt hos de människor som håller sanningen fången i orättfärdighet. (Rom. 1:18)

Förbannad vare den som inte håller denna lags ord och inte gör efter dem. (5 Mos. 27:26).

Herodes fick gå med ett dåligt samvete (Matt. 6:16). Ahab blev på grund av sin olydnad "såld till att göra det som var ont i Herrens ögon" (1 Kon. 21:25, jfr Rom. 1:26, 2 Tess. 2:11). Den förlorade sonen fick lida brist (Luk. 15:13-16). Gud lät eld och svavel regna över Sodom och Gomorra (1 Mos. 19:12-25). Den rike mannen pinades i dödsriket (Luk. 16:23-28).

Vänd bort din vrede,
Gud, som straffet sänder,
vänd bort din vrede
från bestörta länder!
Vänd bort din vrede,
du som har i händer
livet och döden.

(SvPs 539:1)

93 Vad är änglarna?

Änglarna är andar som Gud skapade i begynnelsen, och som fick vishet och helighet, kraft och salighet, för att de i evighet skulle lova Gud och uträtta vad han befallde.

Lova Herren, ni hans änglar, ni starka hjältar som uträttar hans befallning, så snart ni hör ljudet av hans befallning. (Psalt. 103:20).

Är inte änglarna andar i Guds tjänst, sända att tjäna dem som ska få sin del av frälsningen? (Hebr. 1:14).

Herren sa till Job att alla Guds barn fröjdade sig då han grundade jorden. (Job 38:4,7). Jesaja hörde änglarnas lovsång i himmelen: "Helig, helig, helig är Herren Sebaot, hela jorden är full av hans härlighet." (Jes. 6:3). Änglarna sjöng i julnatten: "Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människorna ett gott behag." (Luk. 2:14). Änglar bar bud om Jesu födelse (Luk. 2:9-12) och uppståndelse (Matt. 28:1-7), förde Lasarus till Abraham (Luk. 16:22). Barnens änglar "ser alltid Faderns ansikte i himmelen" (Matt. 18:10). Herrens ängel slog Herodes, därför att han inte gav Gud äran (Apg. 12:23).

Anm. Änglar med olika namn omtalas i bibeln: Gabriel (Luk. 1:19-26), Mikael (Dan. 10:13), Kerubim (1 Mos. 3:24), Serafim (Jes. 6:2), Troner, Myndigheter, Herradömen, Väldigheter (Kol. 1:16).

Gud låter sina trogna här
allt gott av nåd erfara,
och budskap om hans kärlek bär
mångtusen änglars skara.
Så sjung av hjärtat och var glad:
Guds änglar från vår barndomsdag
oss följer och bevarar.

(SvPs 167:1)


Änglarna sjunger i himlen:
halleluja!
Glädjen blir stor när Guds Ande väcker
och styrker vår tro.
Halleluja, halleluja,
halleluja, halleluja!

(SvPs 333:1)

107 Hur förhåller sig Guds försyn till allt det onda som människor gör?

Gud, som själv verkar allt gott och främjar det som sker efter hans vilja, 1) förbjuder och straffar det onda samt förhindrar det ofta, men 2) då han understundom låter det ske, utsätter han ett bestämt mål för det och styr det till en god utgång.

1) De ogudaktigas väg vänder Herren i villa (Psalt. 146:9).

2) Ni tänkte ont om mig, men Gud har tänkt det till godo (1 Mos. 50:20).

Gud förhindrade inte Herodes att ha sin broders hustru, även om han förbjöd honom det (Matt. 14:1-4). Vingårdsmannen hade tålamod med det ofruktbara fikonträdet för att om möjligt göra det fruktbärande (Luk. 13:6-9). Gud satte gräns för folkets ondska vid syndafloden (1 Mos. 6:3-13). Gud tillstadde Josefs bröder att sälja, men inte döda Josef (1 Mos. 37:19-28) och vände deras onda handling till godo (1 Mos. 50:20). Gud styrde så, att förföljelsen mot de kristna i Jerusalem ledde till evangeliets utbredande (Apg. 8:1-4).

Från allt som rädslan lär oss,
från svek mot sanningen,
från fagert tal som tär oss
men tröstar grymma män,
från lysten profanering
av heder, mod och svärd,
från djävulsk slutplacering
fräls, gode Gud, vår värld!

Smid med din Ande samman
vad satan splittrat har.
Ja, med den helga flamman
vänd om och fräls envar!
I vrede och i jubel
lyft upp vår värld, vårt land,
tänd hopp och tro i nuet
och håll oss i din hand!

192 Hur gör Gud sin vilja rådande hos oss?

Gud gör sin vilja rådande hos oss, när han bryter och förhindrar vår köttsliga vilja och förtar allt ont råd - djävulens och världens onda anslag - och när han stärker och behåller oss fasta i sitt ord och i tron i alla våra livsdagar.

Frukta inte, du lilla jord, ty det har behagat er Fader att ge er riket. (Luk. 12:32)

Ty Guds makt skyddar er genom tron fram till den frälsning som finns beredd att uppenbaras i den sista tiden. (1 Petr. 1:5)

Gud bröt Saulus´ köttsliga vilja på vägen till Damaskus (Apg. 9:1-6). Gud förhindrade Farao att förgöra Israels barn vid Röda havet (2 Mos. 14:15-25). Herren ordnade det så, att de onda råd som Ahitofel gav Absalom om att överfalla David, gjordes om intet (2 Sam. 17:1-14). Gud hindrade djävulens anslag, när fångvaktaren i Filippi genom Paulus förhindrades att ta sitt liv (Apg. 16:27-28). Herodes mordplan mot Jesus gick om intet (Matt. 2:12-16), Jesu lärjungar stärktes i tron genom undret i Kana (Joh. 2:11). Djävulen drog bort David i synden, men Gud återvann honom och behöll honom sedan kvar i tron till livets slut (2 Sam. 11-12)