1) Kristus Jesus var till i Gudsskepnad, men räknade inte jämlikheten med Gud såsom ett byte utan utblottade sig själv, i det han antog tjänareskepnad, när han kom i människogestalt. Så befanns han i utvärtes måtto vara såsom en människa och ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset. (Fil. 2:6-8). Föraktad var han och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med krankhet. (Jes. 53:3). Rävarna har kulor och himmelens fåglar har nästen, men Människosonen har inte någon plats där han kan luta sitt huvud. (Matt. 8:20).
2) Därför har också Gud upphöjt honom över allting och givit honom det namn som är över alla namn, för att i Jesu namn alla knän skall böja sig, deras som är i himmelen och deras som är på jorden och deras som är under jorden, och för att alla tungor skall bekänna, Gud, Fadern till ära, att Jesus Kristus är Herre. (Fil. 2:9-11). Jesus blev för sitt dödslidandes skull krönt med härlighet och ära. (Hebr. 2:9)
högt ovan änglars skara,
du kom i ringa tjänarskrud
att här vår broder vara.
Din stora makt,
din kärleks kraft
du velat uppenbara.
Din gudoms tron har evigt stått
högt ovan folk och tider.
Som människa du kronan fått
först efter hårda strider.
Ja, törnekrönt
blir du belönt
med seger då du lider.
Min Gud och broder, allt du kan,
du fattige och rike.
Jag fröjdas att bland oss du vann
som tjänare ditt rike
i ödmjukhet
som gräns ej vet,
o Konung utan like.
Du vann oss, Herre, med ditt blod
ur dödens famn, den kalla.
Från gravens mörker du uppstod,
du återlöste alla.
Vårt ve och väl,
vår kropp och själ
vi dig vill anbefalla.
