26 Vilka är syndiga eder?

Syndiga eder är 1) varje mened, 2) allt bedyrande vid Guds namn i dagligt tal, och 3) allt svärjande vid det som inte är Gud, vare sig vid djävulen eller vid något annat.

1) Därför säger Herren, Herren så: Så sant jag lever, jag ska förvisso låta min ed, som han har föraktat, och mitt förbund, som han har brutit, komma över hans huvud. (Hes. 17:19). Ni ska inte svära falskt vid mitt namn; då ohelgar du din Guds namn. Jag är Herren. (3 Mos. 19:12).

2) Ert tal vara sådant att ja är ja och nej är nej. Allt därutöver är av ondo. (Matt. 5:37).

3) Hur skulle jag då kunna förlåta dig? Dina barn har ju övergivit mig och svurit vid gudar som inte är gudar.

1) Sidkia bröt sin trohetsed till kungen i Babel (2 Krön. 36:13, Hes. 17:11-21).

2) Herodes bekräftade under gästabudet det fruktansvärda löftet till Herodias´ dotter med en ed (Matt. 14:6-9).

3) Fariseerna försvarade svordomar vid templet o.s.v. (Matt. 23:16).

Du skall ej svärja vid de skapta tingen,
ty himlen är Guds tron, hans fotpall jorden.
Ditt tal skall vara ja och nej, att ingen
därvid må fresta dig till synd i orden.

Tag dig i akt! Vill satan du åkalla
och bedja honom att din själ anamma,
så är han herren som skall dig befalla
och du hans träl är vorden med detsamma.

101 Hur handlar Gud därför med sin skapade värld?

Gud har omsorg 1) om allt han skapat, men mest vårdar han sig 2) om människorna och 3) särskilt om dem som förtröstar på honom.

1) Min Fader verkar intill nu (Joh. 5:17)

2) Se på fåglarna under himmelen: de sår inte, ej heller skördar de, ej heller samlar de in i lador; och likväl föder er himmelske Fader dem. Är ni inte mycket mer än de? (Matt. 6:26)

3) För dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa (Rom. 8:28).

1) Den minsta sparv är inte glömd av Gud (Luk. 12:6).

2) Hellre fick de orena andarna fördärva den stora svinhjorden i Gadarenernas ängd än den besatta människan (Mark. 5:1-20)

3) Jesus tröstade sina lärjungar med den försäkran, att till och med deras huvudhår var räknade (Luk. 12:7). För att rädda Israels barn lät Gud Faraos här drunkna i Röda havet (2 Mos. 14:9-31). Gud sa till sitt i Babel fångna folk att den som rörde vid dem rörde vid hans ögonsten (Sak. 2:8).


Jag lyfter blicken mot det höga,
jag litar på ditt löftesord.
Du följer med ditt fadersöga
det minsta kryp på denna jord.

(SvPs 22:4)


Tryggare kan ingen vara
än Guds lilla barnaskara,
stjärnan ej på himlafästet,
fågeln ej i kända nästet.

(SvPs 248:1)

106 Vad bör vi tänka om de olyckor, som träffar människorna här i världen?

De olyckor som träffar människorna bör vi inte anse såsom verkan av en slump eller av ett blint och obevekligt öde, utan såsom för syndens skull skickade av Gud, 1) de ogudaktiga till straff, varning och väckelse, men 2) de gudfruktiga till prövning och stadfästelse av deras hopp, kärlek och förtröstan till Gud.

1) Det är din ondska som bereder dig tuktan, det är din avfällighet som ådrar dig straff (Jer. 2:19)

2) Den allsmäktiges tuktan må du inte förkasta (Job 5:17). Av det som gör ansiktet sorgset far hjärtat väl (Pred. 7:3). Den Herren älskar, den tuktar han. (Hebr. 12:6)

1) Gud lät Absalom dödas i upproret mod fadern (2 Sam. 18:6-18). Farao varnades genom de många plågor Gud sände honom (2 Mos. 7-12). Då Manasse i fjättrar fördes bort till Babel, väcktes han till besinning (2 Krön. 33:11-13).

2) Jesus prövade Marta och Maria genom att låta deras bror Lasarus dö, och stärkte deras tro, hopp och kärlek genom att låta hjälpen dröja (Joh. 11:1-45). Job prövades genom svåra lidanden som Herren lät Åklagaren tillfoga honom (Job 1-3). Till den rike ynglingen sa Jesus: Kom och ta korset på dig och följ mig (Mark. 10:21).


Tänk inte i din motgångstimma
att du av Gud förgäten är!
Han skingrar sorgen som en dimma
och har dig alltid lika kär.
Tänk: tiden snart förbyter sig!
Ej alltid motgång drabbar dig.


Om alla skatter från oss fore
förblir dock Jesus hos oss kvar!
Om ingen vän i världen vore,
en vän i Jesus dock jag har.
Den sig åt honom anförtror
av lyckans skiften ej beror.

Så falle då på våra kinder
ej mera någon tröstlös tår.
Vår nöd med Jesus oss förbinder,
ja, vi är hans och han är vår.
Han våra sorger ska till slut
likt våra synder plåna ut.