46 Vad befaller Gud i fjärde budet?

Gud befaller att vi ska hålla våra 1) föräldrar och 2) 3) 4) överordnade i vördnad, tjäna dem, lyda dem, älska dem och ha dem för ögonen.

1) Ni barn, var era föräldrar lydiga i allt, ty detta är välbehagligt i Herren. (Kol. 3:22)

2) Underordna er för Herrens skull all samhällsordning, det må vara kejsaren, som har den högsta makten, eller ståthållarna, som är sända av honom för att straffa dem som gör det onda och belöna dem som gör det goda. (1 Petr. 2:13-14)

3) Lyssna till era ledare och foga er efter dem. De vakar över era själar eftersom de en gång ska avlägga räkenskap. Gör det till en glädje för dem och inte till en tung börda; det skulle inte vara lyckligt för er. (Hebr. 13:17).

4) Ni tjänare, var era jordiska herrar lydiga, med fruktan och bävan, av uppriktigt hjärta, såsom gällde det Kristus. (Ef. 6:5).

1) Josef älskade och vördade sin far samt försörjde honom på ålderdomen (1 Mos. 24:15-16). Rebecka (1 Mos. 24:15-16) och Rakel (1 Mos. 29:9) tjänade sina föräldrar. Jesus underordnade sig Josef och Maria (Luk. 2:51). Petrus vårdade sin sjuka svärmor i sitt hus (Matt. 8:14).

2) David bevisade Saul vördnad (1 Sam. 24:1-13). Jesus betalade skattepenningen utan uppskov (Matt. 17:24-27). Paulus förmanade till förbön för överheten (1 Tim. 2:1).

3) Paulus ansåg att översteprästen borde vördas för ämbetets skull (Apg. 23:1-5). Lydia bad att få härbärgera Paulus och hans medarbetare i sitt hus (Apg. 16:14-15). Paulus och TItus fick glädjas över korintiernas lydnad (2 Kor. 7:15-16).

4) Eleasar var trogen mot sin husbonde Abraham och var honom i allting till behag (1 Mos. 24). Naamans tjänsteflicka ville sin husbondes bästa (2 Kon. 5:2-3).

Anm. Då Jakob av sin mor Rebecka uppmanades att ljuga (1 Mos. 27:6-10), då apostlarna av Stora rådet befalldes att tiga om Jesus (Apg. 4:18-20), då Josef av sin husmoder uppmanades till otukt (1 Mos. 39:7-11), så var det deras plikt att lyda Gud mer än människor (Apg. 5:29).

Som tjänare åt tjänare
kom alla herrars Herre,
att frälsa det förtappade,
det större med det smärre,
och vid sin bortgång skänkte han
oss detta testamente:
Ni syskon, tjäna så varann
som jag er alla tjänte!

66 Vad befaller Gud i åttonde budet?

Gud befaller 1) att vi ska ursäkta vår nästa, tänka och tala väl om honom och tyda allt till det bästa och 2) alltid hålla oss till sanningen.

1) Framför allt ska ni älska varandra hängivet, ty kärleken gör att många synder blir förlåtna. (1 Petr. 4:8)

2) Lägg därför bort lögnen och tala sanning, var och en till sin nästa. (Ef. 4:25). Ljug inte för varandra. (Kol. 3:9).

Abimelek talade väl om David hos Saul (1 Sam. 22:14). Jonatan talade till Davids bästa med Saul (1 Sam. 19:4-5). Jesus tydde fiendernas grymhet mot honom till det bästa (Luk. 23:34, jfr Apg. 3:17).

Jag söke ingen del
i mångas usla ära
att träffa nästans fel
och dem i dagen bära.
Den illasint grips an
jag kristligt hägna vill,
och där jag det ej kan
jag tige hellre still.

70 Vad befaller Gud i tionde budet?

Gud befaller att vi 1) ska vara rena från de onda begärelserna och 2) i uppriktig kärlek förmana och uppmana vår nästa att stanna kvar vid sina plikter.

1) Ni ska vara heliga, ty jag, Herren er Gud, är helig. (3 Mos. 19:2) Döda därför det jordiska hos er: otukt, orenhet, lidelser och onda lustar och själviskheten, detta avguderi. (Kol. 3:5)

2) Vi ska var och en tänka på vår nästa, på vad som är gott och bygger upp. (Rom. 15:2)

1) Före syndafallet var Adam och Eva heliga till sin natur (1 Mos. 1:27).

2) Josef påminde Potifars hustru om hennes plikt att vara trogen sin man (1 Mos. 39:7-9). Paulus sände Onesimus tillbaka till Filemon och förmanade denne att ta emot honom med kärlek (Filem. 1:12). David var så kärleksfull att Saul brast i gråt (1 Sam. 24:17-20). Korintiernas iver att offra sporrade andra (2 Kor. 9:2)

105 När kan vi rätt trösta oss av Guds försyn?

Vi kan rätt trösta oss av Guds försyn endast 1) när vi är trogna i vårt kall och 2) efter Guds vilja använder de krafter och medel han givit oss.

Om någon inte vill arbeta, ska den inte heller äta. (2 Tess. 3:10)

Åt de redliga förvarar han sällhet, han är en sköld för dem som vandrar i ostrafflighet. (Ords. 2:7)

1) Tessalonikerna fick inte löfte om mat att äta om de inte ville arbeta (2 Tess. 3:10-12).

2) Den förlorade sonen fick lida brist, sedan han slösat bort sin förmögenhet (Luk. 15:11-16). Gud bevarade inte Saul, då han av egen fri vilja föll på sitt eget svärd (1 Sam. 31:4). Kristus störtade sig inte ner från tempelmuren i förtröstan på Guds försyn (Matt. 4:5-7).


Var arbetsam, du jordens son!
I svett skall du dig föda.
Gud kommer allt ditt goda från,
låt svettens droppar flöda.
Han lovat ge
välsignelse,
men efter använd möda.


Sjung, läs och gå på Herrens vägar
och gör din kallelse med flit.
Var tacksam för vad du fått äga
och sätt till Herrens ord din lit.
För evigt salig blir ju den
som under allt förblir Guds vän.