94 Förblev alla änglar i sin medskapade härlighet?

Nej, 1) djävulen och hans änglar avföll från Gud, och 2) i fiendskap mot honom motstår de nu hans heliga vilja och åstadkommer det som är ont.

1) I djävulen finns ingen sanning. (Joh. 8:44). Gud skonade inte de änglar som syndade. (2 Petr. 2:4).

2) Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa, utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna. (Ef. 6:12).

Den orene anden hos mannen i Kapernaums synagoga smädade Jesus (Luk. 4:33-34). Djävulen sökte i paradiset göra Guds ord till lögn (1 Mos. 3:4-5), tar bort Guds ord ur människornas hjärtan, så att de inte ska tro och bli frälsta (Luk. 8:12), går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att uppsluka (1 Petr. 5:8). Satan förledde Ananias och Safira att ljuga (Apg. 5:3).

Anm. De onda änglarnas furste omtalas med olika namn: Djävulen (Anklagaren, Upp. 12:10), Satan (Motståndaren, Matt. 4:10), Beelsebub (Matt. 12:24), Den store draken, den gamle ormen (Upp. 12:9), Ovännen, den onde (Matt. 13:19,39), Åklagaren (Job 1) m.fl.


Vaka, själ, och bed
och till strids dig red.
Räds att frestarn lägger snaran
där du minst förmodar faran,
sådan är hans sed.
Vaka, själ, och bed.

(SvPs 345:1)


I begärens spår
smygande han går,
vännens röst han efterapar,
sig till ljusets ängel skapar,
tills han snärjd dig får
i begärens spår.

106 Vad bör vi tänka om de olyckor, som träffar människorna här i världen?

De olyckor som träffar människorna bör vi inte anse såsom verkan av en slump eller av ett blint och obevekligt öde, utan såsom för syndens skull skickade av Gud, 1) de ogudaktiga till straff, varning och väckelse, men 2) de gudfruktiga till prövning och stadfästelse av deras hopp, kärlek och förtröstan till Gud.

1) Det är din ondska som bereder dig tuktan, det är din avfällighet som ådrar dig straff (Jer. 2:19)

2) Den allsmäktiges tuktan må du inte förkasta (Job 5:17). Av det som gör ansiktet sorgset far hjärtat väl (Pred. 7:3). Den Herren älskar, den tuktar han. (Hebr. 12:6)

1) Gud lät Absalom dödas i upproret mod fadern (2 Sam. 18:6-18). Farao varnades genom de många plågor Gud sände honom (2 Mos. 7-12). Då Manasse i fjättrar fördes bort till Babel, väcktes han till besinning (2 Krön. 33:11-13).

2) Jesus prövade Marta och Maria genom att låta deras bror Lasarus dö, och stärkte deras tro, hopp och kärlek genom att låta hjälpen dröja (Joh. 11:1-45). Job prövades genom svåra lidanden som Herren lät Åklagaren tillfoga honom (Job 1-3). Till den rike ynglingen sa Jesus: Kom och ta korset på dig och följ mig (Mark. 10:21).


Tänk inte i din motgångstimma
att du av Gud förgäten är!
Han skingrar sorgen som en dimma
och har dig alltid lika kär.
Tänk: tiden snart förbyter sig!
Ej alltid motgång drabbar dig.


Om alla skatter från oss fore
förblir dock Jesus hos oss kvar!
Om ingen vän i världen vore,
en vän i Jesus dock jag har.
Den sig åt honom anförtror
av lyckans skiften ej beror.

Så falle då på våra kinder
ej mera någon tröstlös tår.
Vår nöd med Jesus oss förbinder,
ja, vi är hans och han är vår.
Han våra sorger ska till slut
likt våra synder plåna ut.