10 Varigenom förnimmer vi Guds lag i vårt hjärta?

Vi förnimmer Guds lag i vårt hjärta genom samvetet, som bjuder och gillar det goda, men förbjuder och fördömer det onda.

Hedningarna har inte lagen, men om de av naturen fullgör lagens krav, då är de sin egen lag fast de saknar lagen.  Därmed visar de att de som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan; om det vittnar också deras samvete och deras tankar, när tankarna anklagar varandra och försvarar sig. (Rom. 2:14-15).

Vaket var samvetet hos Josef när han flydde synden (1 Mos. 39:5) och hos David när "hans hjärta slog honom" sedan han förgått sig genom folkräkningen (2 Sam. 24:10). Sovande var däremot Davids samvete då han syndade med Batseba utan att förskräckas (2 Sam. 11). Förhärdat är samvetet hos den som försmädar Guds Ande, ty då kan det i nådatiden aldrig vakna (Mark. 3:29), jfr Farao (2 Mos. 9:34-35). Det vakna samvetet blev sovande hos Judas, då han inte brydde sig om Jesu varningar för synden (Joh. 6:70-71, 12:4-8) och hos Demas, då han fattade kärlek till denna världen (2 Tim. 4:10). Det sovande samvetet blev vaket hos David, då han tog sin dom på sig genom Natans predikan (2 Sam. 12:1-13). Ont samvete hade Adam (1 Mos. 3:7-11), Herodes (Matt. 14:1-13), Judas (Matt 27:3-5), för de visste med sig synden, men bekände den inte för Gud. Gott samvete hade Paulus efter vistelsen i Korint, för han visste med sig att han vandrat ärligt inför Herren (2 Kor. 1:12, jfr 1 Petr. 3:16), men också David, sedan han fått visshet om att Gud förlåtit honom alla hans synder (Psalt. 51, 103:1-3, jfr Hebr. 10:22).

Vart flyr jag för Gud och hans eviga lag? 
Den drabbar mig nära och fjärran. 
Hur skall jag på domens förfärliga dag 
väl kunna bestå inför Herran? 
Gud vare mig syndare nådig.  

O du som mig skapat, min Frälsare bliv, 
mig led och mig styrk med din Ande. 
Din frid mitt oroliga samvete giv. 
Din tröst låt med tårarna blandas. 
Gud vare mig syndare nådig. 

(SvPs 547:1,4).

155 Vad ska den troende människan göra för att behållas i tron?

Hon ska 1) hålla fast vid Herrens ord, 2) vaka, bedja och 3) strida, samt efter sin Frälsares anvisning bruka hans heliga nattvard.

1) Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar. (Joh. 8:31)

2) Vaka och be att ni inte utsätts för prövning. (Matt. 26:41) Om någon vill gå i mina spår, måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. (Matt. 16:24)

3) Kämpa trons goda kamp, sök vinna det eviga livet som du har kallats till. (1 Tim. 6:12)

Jesus sa till frestaren: "Människan ska inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun." (Matt. 4:4). De första kristna deltog troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen, i brödbrytandet och bönerna (Apg. 2:42). Paulus förmanade de kristna i Efesos att ta på sig Guds rustning (Ef. 6:11-18). Judas förrådde Jesus därför att han inte var på sin vakt mot girighetssynden (Joh. 12:4-6). Demas fattade kärlek till denna världen (2 Tim. 4:10). Hymenaios och Alexandros blev hädare sedan de lidit skeppsbrott i tron (1 Tim. 1:19-20). Då David efter sitt avfall åter vände sig till Herren fick han nåd (2 Sam. 11 och 12).

Som vattenfågeln dyker ned
i fjärdens klara bölja
att minsta fläck av stoft därmed
från sina vingar skölja,
så tvår sig anden ren och skär
i ordets djup, det klara,
och känner att hans hem det är
där han i fröjd får vara.
(SvPs 64:6)

Här står jag i en andlig strid
som ger mig sorg och ängslan,
ty satan unnar ingen frid
åt dem som dig vill tjäna.
Så vill jag lita på din nåd,
ditt helga namn åkalla
för mig och alla.
Låt ej ditt folk förgås,
o Gud, som dig förbarmar.
(SvPs 564:5)

Vår Herres Jesu minnesfest
den högtid är som gläder mest.
Där vi hans hågkomst firar nu
livslevande han är ännu.
Halleluja för Herrens bord
i himmelen och på vår jord!
Halleluja för dig som kom
och låste upp Guds helgedom!