Till Kristi översteprästerliga ämbete hör, att han 1) genom lidande och död 2) i fullkomlig lydnad för sin himmelske Fader 3) frivilligt 4) offrat sig själv 5) till försoning för våra synder och på grund av detta 6) ständigt beder för oss.
1) Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse för vår skull, som det står skrivet: Förbannad är var och en som hänger på trä. (Gal. 3:13) Han var sargad för våra överträdelsers skull och slagen för våra missgärningars skull, straffet var lagt på honom så att vi skulle få frid, och genom hans sår blir vi helade. (Jes. 53:5)
2) Liksom en enda människas olydnad gjorde alla till syndare, så ska en endas lydnad göra alla rättfärdiga. (Rom. 5:19) Min Fader, om det är möjligt, så gånge denna kalk ifrån mig, men inte såsom jag vill utan som du vill. (Matt. 26:39, 42, 44). Fastän han var son, lärde han sig lydnad genom att lida. (Heb. 5:8).
3) Därför älskar Fadern mig, att jag ger mitt liv - för att sedan ta igen det. (Joh. 10:17). Kristus gick i Getsemane själv fram till sina fiender, och sedan han först visat deras vanmakt, lämnade han sig frivilligt åt dem (Joh. 18:1-12)
4) En sådan överstepräst var det vi behövde, en som är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare, upphöjd över himlarna. Han måste inte som de andra översteprästerna dagligen offra, först för sina synder och sedan för folkets. Det gjorde han en gång för alla, när han offrade sig själv. (Hebr. 7:26-27).
5) Han är det offer som sonar våra synder, och inte bara våra utan hela världens. (1 Joh. 2:2)
6) Men eftersom han är till i evighet behåller han för alltid sitt prästämbete. Därför kan han också fullkomligt frälsa dem, som genom honom kommer till Gud. Ty han lever alltid för att mana gott för dem. (Hebr. 7:24-25) Jfr Kristi översteprästerliga förbön (Joh. 17). Kristus bad också särskilt för Simon Petrus, att hans tro inte skulle bli om intet (Luk. 22:31-32). Jfr även vingårdsmannens förbön för det ofruktbara fikonträdet (Luk. 13:6-9). Kristus bad på korset för sina fiender (Luk. 23:34).
Nu dig tackar allt mitt hjärta,
Jesus, för din myckna nöd,
för din ångest, för din smärta,
för ditt kors och för din död.
Tack för allt det bittra, svåra,
som du led för synder våra!
Pris och ära tillhör dig,
Jesus, du som dog för mig.
(SvPs 138:4)
Vi har nu i himlen en överstepräst,
och gärna förbarmar han sig.
En sådan ju passar för syndare bäst,
en sådan ju passar för mig.
Ett fullkomligt offer för oss han frambar,
o djup av Guds eviga råd!
Fullkomligt för evigt det offret ju var,
så är vi då frälsta av nåd.
Så är han den nya och levande väg
som in genom förlåten går.
Är detta ej saligt, o syndare, säg?
Till Herren vi komma nu får.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar