lördag 12 augusti 2017

106 Vad bör vi tänka om de olyckor, som träffar människorna här i världen?

De olyckor som träffar människorna bör vi inte anse såsom verkan av en slump eller av ett blint och obevekligt öde, utan såsom för syndens skull skickade av Gud, 1) de ogudaktiga till straff, varning och väckelse, men 2) de gudfruktiga till prövning och stadfästelse av deras hopp, kärlek och förtröstan till Gud.

1) Det är din ondska som bereder dig tuktan, det är din avfällighet som ådrar dig straff (Jer. 2:19)

2) Den allsmäktiges tuktan må du inte förkasta (Job 5:17). Av det som gör ansiktet sorgset far hjärtat väl (Pred. 7:3). Den Herren älskar, den tuktar han. (Hebr. 12:6)

1) Gud lät Absalom dödas i upproret mod fadern (2 Sam. 18:6-18). Farao varnades genom de många plågor Gud sände honom (2 Mos. 7-12). Då Manasse i fjättrar fördes bort till Babel, väcktes han till besinning (2 Krön. 33:11-13).

2) Jesus prövade Marta och Maria genom att låta deras bror Lasarus dö, och stärkte deras tro, hopp och kärlek genom att låta hjälpen dröja (Joh. 11:1-45). Job prövades genom svåra lidanden som Herren lät Åklagaren tillfoga honom (Job 1-3). Till den rike ynglingen sa Jesus: Kom och ta korset på dig och följ mig (Mark. 10:21).


Tänk inte i din motgångstimma
att du av Gud förgäten är!
Han skingrar sorgen som en dimma
och har dig alltid lika kär.
Tänk: tiden snart förbyter sig!
Ej alltid motgång drabbar dig.


Om alla skatter från oss fore
förblir dock Jesus hos oss kvar!
Om ingen vän i världen vore,
en vän i Jesus dock jag har.
Den sig åt honom anförtror
av lyckans skiften ej beror.

Så falle då på våra kinder
ej mera någon tröstlös tår.
Vår nöd med Jesus oss förbinder,
ja, vi är hans och han är vår.
Han våra sorger ska till slut
likt våra synder plåna ut.




1 kommentar:

  1. På åtminstone den här punkten (och nästa) tål katekesutvecklingen att diskuteras och modifieras. Att mycket ont sker i världen kan vi inte förneka, och den som varken vill förneka Guds existens eller makt måste konstatera att Gud låter det ske. Men hur aktivt Gud "för syndens skull skickar" det onda eller varför den enskilda olyckan (eller brottsligheten, se §107) får ske, jfr Luk. 13:1-5, det vet vi inte alltid. Jobs bok i Gamla testamentet och åtskilliga ställen i Nya testamentet lär oss att djävulen eller "ovännen" gör mycket ofog här i världen som Gud aldrig avsett - ändå låter han ogräset växa till skördetiden och sin sol gå upp över onda och goda. Det innebär inte att han förhåller sig passiv till ondskan, men hur aktivt han "sänder" olyckor eller "tillstädjer" ondska är frågan, vare sig det gäller Sodom och Gomorra eller tornet i Siloam. (Eller tsunamin eller mordet på Engla). Katekesutvecklingen har ett viktigt perspektiv (Gud lever och råder), men framställningen behöver definitivt kompletteras och modifieras i både själavård och förkunnelse.

    SvaraRadera