Syndiga eder är 1) varje mened, 2) allt bedyrande vid Guds namn i dagligt tal, och 3) allt svärjande vid det som inte är Gud, vare sig vid djävulen eller vid något annat.
1) Därför säger Herren, Herren så: Så sant jag lever, jag ska förvisso låta min ed, som han har föraktat, och mitt förbund, som han har brutit, komma över hans huvud. (Hes. 17:19). Ni ska inte svära falskt vid mitt namn; då ohelgar du din Guds namn. Jag är Herren. (3 Mos. 19:12).
2) Ert tal vara sådant att ja är ja och nej är nej. Allt därutöver är av ondo. (Matt. 5:37).
3) Hur skulle jag då kunna förlåta dig? Dina barn har ju övergivit mig och svurit vid gudar som inte är gudar.
1) Sidkia bröt sin trohetsed till kungen i Babel (2 Krön. 36:13, Hes. 17:11-21).
2) Herodes bekräftade under gästabudet det fruktansvärda löftet till Herodias´ dotter med en ed (Matt. 14:6-9).
3) Fariseerna försvarade svordomar vid templet o.s.v. (Matt. 23:16).
Du skall ej svärja vid de skapta tingen,
ty himlen är Guds tron, hans fotpall jorden.
Ditt tal skall vara ja och nej, att ingen
därvid må fresta dig till synd i orden.
Tag dig i akt! Vill satan du åkalla
och bedja honom att din själ anamma,
så är han herren som skall dig befalla
och du hans träl är vorden med detsamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar