Om vi inte i tron ber om vårt dagliga bröd och tar emot det som en gåva från Gud, så kan vi inte få en rätt välsignelse av det.
Människan ska inte leva bara av bröd, utan av varje ord som går ut ur Guds mun. (Matt. 4:4)
Allt som Gud har skapat är gott och ingenting behöver vrakas om det tas emot med tacksägelse; det blir nämligen helgat genom Guds ord och genom bön. (1 Tim. 4:4-5)
Petrus la ut sina nät såsom Herren hade sagt och fick en rik fångst (Luk. 5:4-6). Då Elias var hos änkan i Sarefat, blev hennes lilla förråd av bröd och olja tillräckligt genom Herrens välsignelse (1 Kon. 17:8-16). Israeliterna i öknen, son knotade och var otacksamma mot Herren, hade ingen välsignelse av det kött som Gud efter deras önskan så rikligen gav dem (4 Mos. 11:18-20, 31-35).
Visar inlägg med etikett Änkan i Sarefat. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Änkan i Sarefat. Visa alla inlägg
fredag 30 december 2016
torsdag 22 december 2016
197 Varför säger vi: giv oss idag?
För att vi inte ska misströsta och bekymra oss för morgondagen, utan tryggt lita på att Guds godhet är ny varje morgon.
Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. (Matt. 6:34)
Herrens nåd är det att det inte är ute med oss, ty det är inte slut med hans barmhärtighet. Den är var morgon ny. (Klag. 3:22-23)
Kornbonden bekymrade sig i onödan för hur han i många år skulle kunna njuta av det han samlat, eftersom hans liv skulle tas ifrån honom redan kommande natt (Luk. 12:19-20). Änkan i Sarefat, som när Elias kom dit under hungersnöden väntade sig att få äta ytterligare ett mål mat och sedan dö, fick med morgondagen en överraskande hjälp (1 Kon. 17:12). Israels barn behövde inte bekymra sig för morgondagen, eftersom Herren varje morgon lät nytt manna regna ner från himmelen (2 Mos. 16:14-15). Lärjungarna, som Jesus sände utan penningpung, påse eller sandaler, bekände att de inte saknade något (Luk. 22:35).
Anm. Gud frikallar oss inte från omtanke för morgondagen (Ords. 20:4). Josef skulle under de sju goda åren samla säd även för de hårda åren (1 Mos. 41:28-36)
Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. (Matt. 6:34)
Herrens nåd är det att det inte är ute med oss, ty det är inte slut med hans barmhärtighet. Den är var morgon ny. (Klag. 3:22-23)
Kornbonden bekymrade sig i onödan för hur han i många år skulle kunna njuta av det han samlat, eftersom hans liv skulle tas ifrån honom redan kommande natt (Luk. 12:19-20). Änkan i Sarefat, som när Elias kom dit under hungersnöden väntade sig att få äta ytterligare ett mål mat och sedan dö, fick med morgondagen en överraskande hjälp (1 Kon. 17:12). Israels barn behövde inte bekymra sig för morgondagen, eftersom Herren varje morgon lät nytt manna regna ner från himmelen (2 Mos. 16:14-15). Lärjungarna, som Jesus sände utan penningpung, påse eller sandaler, bekände att de inte saknade något (Luk. 22:35).
Anm. Gud frikallar oss inte från omtanke för morgondagen (Ords. 20:4). Josef skulle under de sju goda åren samla säd även för de hårda åren (1 Mos. 41:28-36)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)