Dopets sakrament och altarets sakrament, som också kallas Herrens heliga nattvard. Dessa förebildades i gamla testamentet genom omskärelsen och påskalammet.
Kristus instiftade dopet strax före sin himmelsfärd (Matt. 28:19), och nattvarden kvällen före sin död (Matt. 26:26-28). Gud påbjöd omskärelsen, då han utsett Abraham och hans efterkommande till sitt egendomsfolk (1 Mos. 17:9-14), och påskalammet, då han räddat folket från döden och slaveriet i Egypten (2 Mos. 12:1-21)
Dig vare pris för livets ord,
för dopets bad och nådens bord.
Din frid oss här i tiden giv
och efter döden evigt liv.
(SvPs1986 42:4)
Anm. av P-O Sjögren: Enligt Svenska kyrkans bekännelseskrifter kan också avlösningen och boten räknas till sakramenten. Även prästvigningen kan kallas ett sakrament.
Anm. av bloggaren: Våra bekännelseskrifter vill ö.h.t. inte gräla om sakramentens antal, som är en definitionsfråga. Även äktenskapsförbundet är ju en helig handling, instiftat av Gud själv, vilket bekräftas av Herren Jesus. De sjukas smörjelse är sannerligen också förordnad i Guds ord. Men enligt den hos oss vanliga definitionen (jfr par. 214) är sakramenten två: dop och nattvard.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar