Vi älskar Gud över allting, när vi 1) håller honom för vårt högsta goda och 2) gärna lyder hans bud.
1) Hjärtligt kär har jag dig, Herre, min starkhet, Herre, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tar min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn. (Psalt. 18:2-3).
2) Däri består kärleken till Gud, att vi håller hans bud; och hans bud är inte tunga. (1 Joh. 5:3).
Asaf älskade Gud så, att han inte frågade efter himmel och jord, bara han hade Gud (Psalt. 73:25-26). Paulus var redo inte bara att bindas utan även att dö för Jesu namns skull (Apg. 21:13-14). Jobs hustru hade inte en rätt kärlek till Gud, när hon rådde sin man att säga Gud farväl i motgången (Job 2:7-11).
Se, här är nu grunden för lycka och frid
i hårdaste stunden av kval och av strid:
Om än jag försmäktar till kropp och till själ,
så har jag dig, Herre,
så har jag dig, Herre,
och har jag dig, Herre,
ja, då är allt väl!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar