Genom att man 1) beljuger, förråder, baktalar eller illa beryktar sin nästa, liksom också genom att man 2) förvillar och bedrar sin nästa med osant tal.
1) Döm inte så ska ni inte bli dömda. Förklara ingen skyldig, så ska ni inte dömas skyldiga. (Luk. 6:37) Lägg därför bort allt slags ondska, falskhet och förställning, avund och förtal. (1 Petr. 2:1)
2) Ett falskt vittne blir inte ostraffat, och den som främjar lögn kommer inte undan. (Ords. 19:5).
1) Potifars hustru beljög Josef (1 Mos. 39:11, 18). Farisen i templet dömde tullindrivaren (Luk. 18:11). Judas förrådde Jesus genom att uppenbara för fienden var han befann sig (Matt. 26:14-16, 48-49). Paulus beklagar att somliga änkor sprang omkring i husen med skvaller (1 Tim. 5:11-13). Paulus´ systerson kunde inte med gott samvete förtiga sammansvärjningen mot morbrodern (Apg. 23:12-22). Hedningarna brukade förtala de kristna som ogärningsmän (1 Petr. 12:2). Absalom spred ut onda rykten om David. (2 Sam. 15:1-6).
2) Abraham förvillade Abimelek med halvsanningen att Sara var hans syster (1 Mos. 20:1-12). Väktarna bedrog folket med osant tal om påskmorgonens tilldragelse (Matt. 28:13-15). Folket i Cesarea smickrade Herodes genom att ropa att han talade som en gud (Apg. 12:21-23).
Jag väja må det ord
som villar eller sticker
och fly som själamord
allt baktal och allt smicker.
Jag sanning tala vill
och anse som ett rån
såväl att lägga till
som taga därifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar