Bönen är 1) vårt hjärtas samtal med Gud, vår käre himmelske Fader, både 2) när vi ber honom om andligt och jordiskt gott och 3) när vi tackar och prisar hans heliga namn.
1) Låt oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen. (Klag. 3:41)
2) Åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du ska prisa mig. (Psalt. 50:15)
1) Hanna bad tyst i sitt hjärta till Gud (1 Sam. 1:12-15). Tullindrivaren bad av hjärtat med få ord (Luk. 18:13). Jesus bad länge i Getsemane (Luk. 22:44). Hycklarna ber så att människor ska se det (Matt. 6:5). Hedningarna tror att de blir bönhörda för sina många ords skull (Matt. 6:7, jfr 1 Kon. 18:26).
2) Lärjungarna bad om bönens gåva (Luk. 11:2). David bad om syndernas förlåtelse (Psalt. 51). Salomo bad om ett lydigt hjärta (1 Kon. 3:9-12). Den spetälske bad att få sin hälsa (Matt. 8:2). Agur bad om dagligt bröd (Ords. 30:8). Jakob ropade till Herren om beskydd och hjälp mot Esau (1 Mos. 32:11).
3) Moses och hans syster Mirjam och hela Israel prisade Gud efter räddningen genom Röda havet (2 Mos. 15:1-21). Maria och Sakarias sjöng var sin lovsång i glädjen över sin resp. livsfrukt (Luk. 1:46-55, 68-79). De ödmjukas längtan hör Herren (Psalt. 10:17).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar