Vi behöver just vid bönen en sådan uppmuntran, eftersom vi på ett särskilt sätt påminns om vår egen ovärdighet när vi träder fram inför Herren, den helige.
Jesaja utropade då han trädde fram inför Herren: "Ve mig, jag förgås! Ty jag har orena läppar." (Jes. 6:5). Då Petrus vid det stora fiskafänget förstod att han stod inför Guds Son, utropade han: "Lämna mig, Herre, jag är en syndare!" (Luk. 5:8). Den förlorade sonen kände sin ovärdighet så att han inte ville begära så mycket som hans far ville ge honom (Luk. 15:18-23).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar